Mälardalsregionen.

Centern och Stockholmsmoderaterna

2011-05-16T22:17:00.001+02:00

Centern i Stockholms län konstaterar i LT idag samma sak som jag beträffande Moderaterna i Stockholms län. Deras ovilja att ta tag i regionfrågan. Dock finns det ju faktiskt Moderater i Stockholm som har insikten – men kommer inte till tals. Liksom runt om Stockholms län där det finns flera Moderater som inser vikten av att ta tag i frågan, underifrån och utan att vara låsta av just det lokala Stockholmsperspektivet.

Ett tydligt besked från Moderaterna i Stockholm blir allt mer ett krav, men taktiken är väl att dra ut på det hela tills utredningen blir klar efter 2012, och Moderaterna kan behålla sina platser i Stockholmsregionen utan inflytande från andra närliggande tillväxtzoner.

Dock delar jag inte, om jag tolkar Centerns skrivning rätt, uppfattningen att det bara är Stockholm som ska bilda en egen region. Gemensamt kan vi bygga en mycket stark region i konkurrensen med resten av Europa. Men det kanske är en för snäv tolkning…….

Vi måste glömma länstanken

2011-05-16T14:58:00.000+02:00

Att en stark region bygger på och ger förutsättningar för infrastruktur- och utbildningssatsningar vilket i sin tur gynnar näringslivet, är nog de flesta överens om. Inte minst hänger det samman med hur de funktionella sambanden ser ut runt om i landet, liksom vilka verksamheter som så att säga är motorn i den ekonomiska utvecklingen. Både sett ur arbetsmarknadsperspektiv som ur företagarperspektiv mot bakgrund av initiativkraft, utvecklingsförutsättningar och att människor pendlar allt mer.

I ett debattinlägg i Barometern påpekar också Larsson och Wennesund det viktiga i att vara medveten om att våra län, efter regionreformen, inte kommer att finnas kvar längre. Också uttrycker de att om befintliga länsindelningar kvarstår, försämras bärkraft och infrastruktursatsningar.

De undersökningar som de sedan lyfter fram och som Företagarna genomfört i Kronobergs respektive Jönköpings län med ambitionen att få fram väl underbyggda beslut, gav ett lite spretigt resultat. Men samtidigt visar man på faran för att inte se de funktionella sambanden, för att motverka risken för utarmning genom perifera placeringar och därmed satsningar, då större regioner bildas.

Att bibehålla de gamla länsgränserna är inte i sig motiverat enligt min mening, regionbildningen måste bygga på de faktorer som gynnar styrkan i respektive region och dess olika delar.

S i Västmanland lyssnar inte!

2011-04-21T22:20:00.001+02:00

Socialdemokraterna i Västmanland har haft kongress i Sala den 9 april. Och det verkar som att de med Sven Erik Österberg i spetsen fortfarande anser att en Svealandsregion av redan slängd modell är att föredra. Det är dags för dem att hänga med i utvecklingen och lyssna lite mera uppmärksamt på t.ex. Uppland som uttalat att riktningen står mot Stockholm. Men tydligen verkar Moderaterna i främst Stockholm och vissa Socialdemokrater, som de i Västmanland, göra gemensam sak i denna fråga. Och splittringen bland Moderaterna i Stockholm verkar bli allt tydligare……….

Centern i Stockholms län tar berömvärd ställning!

2011-04-03T21:21:00.003+02:00

Nu börjar partierna i Stockholms län formera sig. Att Moderaterna varit motsträviga har vi känt av länge, ett parti som i många sammanhang karaktäriseras av förvaltning snarare än förnyelse i den lokala politiken.

Nu går Centern i Stockholms län med distriktsordföranden Per Lodenius i spetsen och Kerstin Lundgren, C, riksdagsledamot, ut med uttalandet ”Sluta stå i vägen för regional förnyelse Moderaterna!”

En positiv ståndpunkt Centern! Att Moderaternas uppenbara ovilja till all förändring orsakar stillestånd i Stockholm är de säkert medvetna om – förhoppnignsvis…… Eller så hoppas de på att den statliga utredaren ska göra som de vill……

Centerns i Stockholms län ståndpunkt att Vi är positiva till en större region än idag och det kräver klara besked till övriga län, är föredömlig!

"Ju större en region är, desto större kraft och bättre förutsättningar får den"

2011-04-03T18:11:00.004+02:00

Presidierna för Landstingsstyrelsen i Östergötland tillsammans med förbundsstyrelsens presidium i Regionförbundet Östsam i nära samverkan med kommunstyrelsernas presidier i Linköping, Motala och Norrköping har författat ett dokument där de förordar att ”befolkningsunderlaget och de funktionella samband som finns mellan Kalmar län, Jönköpings län, Östergötlands län och delar av Södermanlands län utgör förutsättningar för en ny region.”

Sammanfattar man denna grupps ståndpunkt anser den att ju större en region är, desto större kraft och bättre förutsättningar får den.

Deras motiv och utgångspunkter är intressanta.
Först och främst pekar de på att en stor region är starkare. De påpekar att en stor region är mer uthållig och mindre sårbar t.ex. när det gäller finansiering av välfärdstjänster på såväl kommunal som regional nivå. Den demografiska situationen främst på den offentliga organisationen och effektiviteten.

Ett annat motiv som de anför, och som även jag påpekat ett antal gånger i denna blogg, är människor i vardagen rör sig över allt större geografiska områden för arbete och service och nöjen. Av det skälet krävs en ökad samordning kring infrastrukturplanering, kollektivtrafik och rumslig planering över större geografiska områden än dagens län.

Gruppens tredje motiv utgör grunden för och förmågan att omsätta nationella beslut. Den anser att starka regionkommuner med demokratiskt valda beslutsorgan kan överta de beslutsbefogenheter som idag fattas av nationella myndigheter. Detta ger en bättre anpassning till regionala och lokala förutsättningar. För att detta ska fungera krävs, enligt gruppens mening, att regionen har ett större befolkningsunderlag än dagens län och en stor regions ekonomiska förutsättningar.

Drivkrafter för en större region
Som även jag flera gånger tidigare sagt, anser även gruppen att det måste vara de funktionella sambanden som måste styra regionbildandet. Man måste kunna dra fördel av och bidra till tillväxten, i deras fall storstadsregionerna. Gruppen nämner här bl.a. kollektivtrafiken som exempel på behovet av samplanering över större geografiska områden. Inte minst därför att människor bor, arbetar och studerar inom ett större geografiskt område. Också lägger man till att ”en funktionell regionförstoring (-) bevisligen stimulerar den ekonomiska utvecklingen i vid mening”.

Ur deras perspektiv blir konsekvensen naturlig när de talar om flera regioncentra som gemensamt bildar basen för tillväxten. Detta synsätt rimmar väl med den forskning som bedrivs på området och som visar sig även i andra delar av världen. Gruppens konstaterande att ”städerna var för sig riskerar dock att representera för små lokala marknader för att långsiktigt kunna hävda sig” är en slutsats som understödjer behovet av integrering. Inte minst kan samverkan dem emellan öka konkurrenskraften och stärka arbetsmarknadsflödet.

Jag noterar också att gruppen, liksom jag, inser att ”stora regioner med stora integrerade marknader är gynnade av utvecklingen och kommer att växa och utvecklas
ytterligare”. Tillväxtens betydelse grundat på näringslivets utveckling, närhet och utbyte har som jag tidigare nämnt mycket stor betydelse. Behovet av högre kompetens och en framskjuten forskningsorganisation är en av hörnstenarna här när det gäller tillväxt.

Så har vi då hälso- och sjukvården. Den alltmer specialiserade utveckling som sker inom sjukvården kräver också ett allt större patientunderlag. Gruppen hänvisar till statliga utredningar som visar att ett befolkningsunderlag på minst en miljon invånare är en nedre gräns för att upprätthålla ett väl fungerande universitetssjukhus. För att Akademiska sjukhuset i Uppsala i framtiden ska kunna bibehålla sin kvalitativa och högspecialiserade sjukvård, krävs andra lösningar än de som finns idag. Ett samgående med Stockholm skulle öppna stora möjligheter för Karolinska och Akademiska att kunna nå mycket framskjutna positioner inom t.ex. den kliniska forskningen. Men då måste man tänka om ifråga om samverkan.

Kulturlivets betydelse underskattas ofta i sådana här sammanhang. Men historien lär oss att kulturen i vid mening har avgörande betydelse för i vilken riktning samhället går. Budskap som genom vårt lands utveckling kraftigt påverkat är t.ex. de franska, tyska, holländska och amerikanska influenserna, på gott och ont. Möjligheterna till samverkan för att utveckla samhället genom medveten kulturell resurstilldelning skapar med en större region möjligheter till mänsklig och ekonomisk tillväxt.

Också avslutningsvis lite perspektiv på regionbildningen. Oxenstiernas reform på 1600-talet lever vi med än idag. Regionbildningen är inte heller den annat än en genomgripande samhällsförvandling som förhoppningsvis vara i något hundratal år. Det är därför viktigt inse att olikheter idag och kortsiktiga makt- eller inflytelsefrågor inte får stå i vägen för vad som är bäst för den enskilde samhällsmedborgaren och vårt lands kraft att överleva och stå långt fram globalt. Gruppens ståndpunkt - att ju större en region är, desto större kraft och bättre förutsättningar får den – är också ett klart budskap till vissa politiker för en Mälardalsregion där Stockholm ingår.

Splittring i Uppsala län?

2011-03-31T18:09:00.001+02:00

I UNT kunde man läsa att några av ”kranskommunerna” vill skynda på regiondiskussionen i Uppland. Bra initiativ! Dock förespråkar de bildandet av en s.k. ”bananregion” liknande den som tidigare föreslagits av bl.a. landstingen i Gävleborg och Dalarna och som dessa landsting försökt trycka på Uppsala landsting.

Tierps kommunalråd konstatera också att länet varit splittrat i frågan, och jag kan väl lägga till att så är situationen fortfarande. Jag instämmer i att det verkligen är hög tid för kommunerna i länet att verkligen agera, föra upp diskussionen på agendan och framföra de ståndpunkter som finns.

Tyvärr lutar dock de fyra aktuella kommunerna Tierp, Östhammar, Heby och Älvkarleby fortfarande åt åsikten att grunda bildandet i huvudsak på landstingsuppgifterna. Som jag nämnt tidigare i denna blogg, är det inte detta perspektiv som ger den verkliga grunden för ett långsiktigt bärande alternativ i frågan. Formandet av regioner måste ha sin grund i de funktionella motiven för att en reell framtida utveckling ska kunna få bärighet.

Både handelskammaren, kammarkollegiet och näringslivet har pekat på detta. Infrastrukturens utveckling, den gemensamma planeringen av kollektivtrafik, näringslivsutveckling, forskningsutbyte, kompetenskopplingar m.m. skapar tillväxt och gynnar konkurrenskraften och landets möjlighet att stå sig starkt i Europa såväl som globalt.

Uppdraget att bedriva hälso- och sjukvård är en landstingsfråga och den utvecklingen har genom årtiondena alltmer omfattat specialistfördelningsfrågor inom landet och inte inom en specifik region. Dessutom är det inte landstingen som skapar tillväxt.
Marie Wiléns (kommunalråd C i Heby) påpekande i artikeln ”att ett nära samarbete med Stockholmsregionen är viktigt eftersom Stockholm och Uppsala är en naturlig arbetsmarknads- och pendlingsregion” är insiktsfullt!

Åsiktsskillnader finns mellan länets olika delar. Kan dessa hänga samman med att det finns funktionella skillnader mellan t.ex. Älvkarleby och Knivsta? Det ska bli mycket intressant att följa debatten i Regionförbundet om regionfrågan den 1 juni.

Funktionella motiv starkast!

2011-03-28T23:14:00.003+02:00

Svante Karlsson, fil. dr i kulturgeografi och forskare med inriktning på lokala och regionala utvecklingsfrågor vid Umeå universitet, skriver i ett inlägg i Värmlands Folkblad i regiondebatten, att det är en misstolkning att tro att ”en större administrativ region (regionkommun) utvecklad genom sammanslagning kommer att leda till ökad attraktionskraft och konkurrenskraft.” Och uttrycker att ”Inget kan vara mer fel. En regions storlek utövar inget, eller åtminstone inte mer än på marginalen, inflytande på befolknings- och näringslivsutveckling och därmed skatteintäkter. Verkligheten är mer komplex än så.”

Han visar istället på att ju mer tätbefolkad en miljö är ”desto fler potentiella möten mellan människor och ju fler möten desto fler idéer, och ju fler idéer desto fler nya företag och produkter och så vidare.”

Det är under lång tid som de stora regionerna vuxit fram organiskt och under lång tid, oberoende av eller trots politiska beslut och administrativa gränser. Här kan vi ju nämna Mälardalsregionen som växer sig allt mer samman som ett gott exempel. Jag har i tidigare inlägg visat på betydelsen av de funktionella motiven för regionutvecklingen, inte sammanläggningar av län till större län. Karlsson tes här stöder min uppfattning. Karlsson visar även på att politikers och tjänstemäns roll endast ger ringa resultat.

Min betoning på att de lokala krafterna, de enskilda människornas betydelse är stor vid framväxten av nya regioner får också stöd av Karlsson. Han säger att det är ”de enskilda människornas initiativ, beslut och handlingar, liksom företagens förmåga att möta marknaden, som över tid ger det reella avtrycket i fråga om regional och lokal utveckling.”

Se upp om Sjöstrand får bestämma

2011-03-28T13:54:00.005+02:00

I dagens nummer av Kalmar Läns Tidning säger statens utredare Mats Sjöstrand att om han får bestämma själv kommer inga förslag att dela län från hans bord. Det betyder sannolikt att Sjöstrand inte i någon större utsträckning kommer att ta hänsyn till funktionella samband om han får rita reionkartan.

Vidare uttrycker han att det redan nu finns "några väldigt kraftfulla regioner" och som har fler än en miljon innevånare.

Med dessa formuleringar och denna inställning kan man konstatera att Sjöstrand är på väg att låsa upp sin uppfattning mot två saker:

- den ena att han utgår från att slå samman län/landsting utan hänsyn till funktionella samband. Detta slår sönder den möjliga utveckling som redan aktivt påbörjats inom Mälardalen med gemensamma frågor av både strategisk planeringskaraktär som andra viktiga utvecklingsfrågor. Han följer de intentioner som en del av Moderaterna inom Stockholms län fäktar för - en egen Stockholmsregion. Och glömmer därmed de funktionella, nationella och internationella perspektiven och konkurrensutvecklingsstyrkan.

- den andra är att han inte kan tänka sig att själv dela upp län. Får han råda kvarstår den förvaltande tanken att fortsätta bygga på Oxenstiernas grundbygge, fast bara med lite större klossar. Ingen förändringsiver för att möta den framtid vi har i ny skepnad och med ny organisation. detta innebär att det är än viktigare att först och främst kommuenrna i tid före förslagssstoppet ger klara uttryck för var man står och vilka motiv man har. Och därmed vidmakthåller och understöder grundtanken att förslagen ska komma underifrån.

Tillväxten måste styra - inte sekundära ekonomier!

2011-03-22T19:02:00.002+01:00

I Norrköpings Tidningar skriver två tunga representanter för Östsvenska Handelskammaren idag att det är tillväxten som måste vara det övergripande syftet i en för arbetsmarknaden anpassad region.

Som jag påpekat tidigare tenderar flera politiska organ att slå samman landsting i regionsammanslagningssyfte. Det är inte en bra tanke, och den motsvarar inte de funktionella utgångspunkter som jag menar ska styra regionbildningen. Det är arbetsmarknaden, kommunikationerna och utbildningsmöjligheterna som t.ex. universiteten som i första hand måste vara vägledande för var ”gränserna” mellan de blivande regionerna ska dras. Artikelförfattarna kallar landstingsmodellen för att ”det är som att fusionera två illa fungerande företag”. Jag är böjd att instämma i den slutsatsen.

Utöver detta har vi, som också artikelförfattarna lyfter fram, alla statliga förvaltningar med de indelningar som de har, vilka går utöver dagens länsgränser, landstingsgränser och kommungränser. Risken för att stadfästa en statlig indelning finns om vi inte agerar för att vara färdiga med förslag innan statyens utredare kommer med sitt.

Dessutom kan inte heller sjukvården, och fram för allt inte den kvalificerade sjukvården, vara avgörande för regionindelningen. Denna blir alltmer nationella och dessutom tenderar vissa insatser här att bli allt mer europeiska.

Jag uppskattar Östsvenska Handelskammarens kommentar att ”Det är värt att notera att beskattningsfrågan alltför ofta i debatten sammanblandas med frågan om geografisk indelning. Tänk på arbetsmarknadsfrågorna innan administratörerna inom sjukvården tillåts bli herrar på täppan.”

Bra replik - förslagen ska komma underifrån!

2011-03-14T18:16:00.002+01:00

I dagens DN besvarar Stefan Attefall (KD) och Anna-Karin Hatt (C) Jerker Swansteins, Roland Anderssons och Kent Johanssons debattartikel.

Attefall och Hatt betonar vikten av att ta hänsyn till omvärlden, eller som de skriver ”krav från omvärlden”, vilket jag tolkar som våra möjligheter att stå oss i den internationella konkurrensen på inte minst EU-nivå beror av hur starka regioner vi bygger.

Samtidigt lyfter de fram vanliga människors närmiljö, inte minst ”där närhet framförallt mäts i tid”. Kollektivtrafiken t.ex. Och här kommer den utveckling som pågått i ett antal år där Mälardalen växer sig allt mer samman och där människor färdas över de ”gamla” gränserna på ett helt annat sätt än förr.

Slutligen betonar de vikten av att de människor som berörs av regionbildningarna också ges möjlighet att ha inflytande, att ”sammanslagningar av landsting och nya regionbildningar kommer från dem som berörs” och att därför den lokala förankringen är avgörande.

Det är ett försiktigt, men väl så tydligt formulerat svar på att de tre herrarnas uppifrån formulerade förslag inte ryms inom det synsätt och den grund som regionbildningen måste ske på, ute i de lokala kommunerna. Bara tanken att göra i stort sett hela Norrland till en enda region och på så sätt skapa närhet till beslutsfattarna?

Förslag underifrån med lokalt engagemang viktigt!

2011-03-10T19:08:00.005+01:00

Jag kan inte låta bli att bidra till spridningen av Gustaf Blombergs ledare i Norrbottenskuriren. Hans kommentar att de tre herrarnas (i DN-debatt) regioniver inte känner några gränser är förståelig t.ex. när det gäller deras förslag att de fyra nordligaste länen ska bilda en jätttelik region. Jag har kommenterat förslaget tidigare här i denna blogg.

Blombergs slutkläm förtjänar att citeras: "Det hela påminner inte så lite om den socialdemokratiska processen för att utse ny partiledare: en liten grupp sitter och tycker till, medan de som berörs och de som borde ha avgörandet i sin hand lämnas utanför".

Vi behöver ett ökat engagemang på lokal nivå - innan förslag och "order" kommer uppifrån!

Kommunpolitikerna måste engagera sig!

2011-03-10T18:35:00.001+01:00

Utvecklingen i Stockholm-Mälardalen går, med en allt mera sammanvuxen arbetsmarknad, kommunikationsmönster, utbildningszon och näringslivsmönster, och där flera anser att kommunerna och i viss mån länen runt Mälaren växer sig allt mer samman, mot att bli en enda stor gemensam planeringshorisont inom några få år. Människorna reser idag alltmer över de gamla länsgränserna, och upplever t.ex. praktiska problem med att få ansluta sig till den vårdcentral som passar dem bäst oavsett län, måste betala extra för att åka över länsgränsen m.m. Gamla administrativa gränser med ursprung i 1600-talet försvårar för människorna, men i och med regionbildningen har dessa upphört i Skåne efter ombildningen enligt kommunpolitiker därifrån. Erfarenheter för oss i Mälardalen att lyssna på.

Till viss del kan som idag mellankommunalt samarbete lösa en del sådana problem, men för att nå en verkligt dynamisk utveckling krävs regioner. Människors rörelsemönster kräver helt enkelt detta. Här finns också ett gemensamt intresse med näringslivet. Det kan man bland annat förstå när man lyssnar på erfarenheterna från Skåne och Västra Götaland.

På ett seminarium som SKL nyligen anordnade påtalades vikten av att de regionala utvecklingsfrågorna inte får stanna högst upp i kommunledningen. Den måste ut bland invånarna, genomsyra vardagslivet för medborgarna.

Ur näringslivspolitiskt perspektiv berättar man också att man på kommunal nivå, gått från att konkurrera om företagen till att man nu ser att företagsetablering gynnar hela regionen.

Till den expanderande Mälardalsregionen, med ökande inflyttning i bl.a. vår kommun Håbo drygt 4 mil nordväst om Stockholm, hör ett expanderande näringsliv, krav på ökande kommunikationslösningar och tillgång till kultur och friluftsliv, och då inte bara för oss som bor i Håbo kommun. En sådan utveckling möjliggörs betydligt effektivare om en samlad regional utvecklingsplan kan komma till stånd.

På seminariet var man bland de som talade om sina erfarenheter från Skåne och Västra Götaland liksom från Linköping, överens om att det därför är av stor betydelse att det är de lokala politikerna som tar ansvar och initiativ till regionbildningen. En regionbildning gynnar framförallt medborgarna. På seminariet nämndes att en effekt av regiontänkandet också är att kommunerna sinsemellan börjar samarbeta mot ett gemensamt mål.

Men - varje kommun är en del i en större helhet, den insikten måste finnas. Det är av stor betydelse att lokala politiker engagerar sig och driver på i utvecklingen enligt det samlade intrycket från seminariet. Källa: SKL, Agneta Dahlén

Ogenomtänkt förslag i dagens DN

2011-03-09T22:12:00.002+01:00

Tre före detta ordföranden och råd från södra Sverige föreslår i dagens DN att det ska bildas åtta regioner i landet. Roland Andersson (S), Kent Johansson (C) och Jerker Swansteing (M) anser att Kirunas och Östersunds innevånare kommer att känna samhörighet, att de har gemensamma arbetsmarknadsförhållanden osv. Deras förslag bygger också på uppfattningen att Mora och Uppsala har samhörighet och gemensam identitet.

De blandar ihop remissinstansernas yttrande om själva idén med större regioner, behovet av att vissa en kraftfullare styrka på internationell nivå med förhållandena mellan de olika delarna i Norrland eller mellan norra Dalarna och Uppsala.

Det är riktigt, som de skriver, att ” Över 90 procent av remissinstanserna ställde sig positiva till kommitténs förslag om större, direktvalda, regioner med ansvar för både regional tillväxt och sjukvård.” Och att deras ”bild är att en majoritet av politikerna i kommuner och landsting fortfarande stödjer denna tanke.”. Sedan konstaterar de liksom många andra att det saknas beslut i frågan. Detta instämmer också jag i. Men deras resonemang har inte stöd.

Låt mig bara ta förslaget om en Svealandsregion som exempel. Dels skulle det bli en betydande delning av arbetsmarknaden, något som talar tvärs emot Ansvarsutredningens direktiv. Vidare finns det demokratiska problem i förslaget, bl.a. kan man konstatera att medborgarna i denna region får ett mycket sämre inflytande över de vardagliga frågorna. Dessutom ”glömmer” man de funktionella arbetsmarknader, kompetensnärheter, gemensamma kommunikationsproblem och lösningar som gäller för Stockholm-Mälardalen.

Kammarkollegiet skriver dessutom i sitt utlåtande om en tilltänkt Svealandsregion att "Det går ( - ) inte att finna en gemensam identitet i den tilltänkta Svealandsregionen...." . Vidare påpekar de att förtroendeuppdragen kommer att minska, vilket leder till demokratiska problem jämfört med dagens läge.
Också pekar kollegiet på, när det gäller Svealandsregionen, att "Nuvarande samverkan i de tre länen talar inte heller för att en gemensam identitet håller på att byggas upp."

Slutligen säger Kammarkollegiet att ” - "en uppdelning av människors, företags och offentliga verksamheters etablerade vardagsgeografi sannolikt inte kommer att bidra till att öka en regionkommuns legitimitet. Det kan ur legitimitetssynpunkt tala emot att skilja delar av Uppland från Stockholm."

Jag ställer mig mycket kritisk till de tre herrarnas förslag. Det verkar ogenomtänkt och visar på okunskap om de rådande förhållandena i Norrland, Svealand och Stockholm-Mälardalen.

S och M eniga i Sörmland!

2011-03-08T22:30:00.001+01:00

Det är intressant notera i Sörmlands Nyheter idag den 8 mars, att både Viking Jonsson (S) och Anne-Marie Wigertz (M) i Regionförbundet i Sörmland:
1. Är helt eniga i att Sörmland ska tillhöra Stockholm
2. Att man ställer krav på sina partikollegor i Stockholm
3. Att så länge inte ett klart besked kommer så utgår man från att när det gäller en gemensam region ”så är det ingenting annat som gäller”.

Detta gäller även Uppland och Västmanland! Tiden är knapp innan Mats Sjöstrand skrider till verket med ett uppifrån kommande förslag till indelning.

Värmland och regiontillhörigheten

2011-03-04T17:45:00.001+01:00

I Värmland pågår debatten för fullt kring regionfrågan. Två åsikter står mot varandra. Den ena som pläderar för att skapa en egen region i Värmland, den andra som pläderar för att slås samman med Västra Götaland. Skulle den senare bli verklighet, och vissa saker talar för det, blir Västra Götaland en geografiskt sett stor region med för värmlänningarnas del karlstad som regionkärna. Man har också inlett en process med Västra Götaland. Samtidigt har en utredning som landstinget gjort kommit fram till att det inte finns något som talar för att befolkningsutvecklingen och utvecklingen av skattekraften som idag ligger klart under riksgenomsnittet kommer att fortsätta inom överskådlig framtid.

Samtidigt påpekar bland andra Gösta Frödin (FP) att om man inte gör något själva nu, om man inte själva tar ansvar för vilken region man ska tillhöra, så finns risk att Mats Sjöstrand – regeringens utredningsman i regionfrågan - fogar ihop Värmland med delar av landet som man inte vill tillhöra.

Jag kan förstå diskussionen och instämmer i Frödins argument, åtminstone i huvudsak. Men – jag konstaterar också att man fortfarande diskuterar i termer av län som ska slås ihop med andra län.

Bra skrivet Bo Könberg!

2011-03-01T23:32:00.003+01:00

Bo Könberg, landshövding i Södermanland, skriver i Södermanlands Nyheter den 25 februari om Stockholm_mälardalsregionen.

Jag citerar honom och håller med!

En mycket stor del av politikerna på alla nivåer inklusive länsstyrelsen i Södermanland anser nämligen om en Stockholm-Mälardalsregion, enligt Könberg följande:

"Den skulle innefatta Stockholms län, Södermanlands län, Västmanlands län och Uppsala län. Huruvida Örebro län också skall ingå är en öppen fråga.
Om alla kommuner i dessa län ska ingå bör - enligt min mening - i sista hand avgöras ute i kommunerna.

Skälen för en ny länsindelning och för bildandet av nya regioner är starka. Den nuvarande organisationen i Mälardalen är en regional röra och därför svåröverskådlig för medborgarna. I regionen har vi idag fyra landsting, fyra länsstyrelser, två regionförbund, två kommunförbund, två NUTS-regioner, ett myller av statliga regionindelningar samt ett stort antal samarbetsorgan som Mälardalsrådet och Haga Forum. Nästan allt detta skulle kunna ersättas med en direktvald regionkommun."

Som sagt, bra rutet Könberg!

Region Mitt och Dalarna/Gävleborg

2011-02-23T17:26:00.004+01:00

Det är intressant att i Sundsvalls Tidning notera att Regionförbundet Jämtland/härkedalen och Västernorrland trycker på i bildandet av en Region Mitt. De skriver att ”denna lösning har ett stort folkligt stöd och en stark uppbackning från näringslivet.”

Detta är utmärkta initiativ och det är även för resten av landet bråttom eftersom förslagen ska vara klara vid 2011 års utgång.

I samband med debatten om huruvida Gävleborg och Dalarna ska tillhöra Stockholm-Mälardalsregionen, visar de som verkar för Region Mitt en sundhet när de påpekar att en region där också dessa län ingår ”skulle kunna växa sig stark. Det är vår bestämda uppfattning att den skulle bli än mer kraftfull.” De upplyser om de gemensamma behov man har av infrastruktursatsningar. De påpekar även att det finns en kraftfull potential för direkt näringsutveckling.

Styrelsen för Region Mitt har total politisk enighet.

Dock, fortfarande grundar man resonemanget på att län ska slås ihop, enligt min åsikt ska grunden vila på kommunerna. Men samtidigt kan även noteras att förutsättningarna för Region Mitt skiljer sig på väsentliga punkter från förutsättningarna för Region Stockholm-Mälardalen.

MOTIV TILL MÄLARDALSREGIONEN INKL STOCKHOLM

2011-02-21T17:45:00.001+01:00

Skälen för en stor regionförändring har att göra med behovet av en bättre grund för regionalt samarbete och utveckling samt en bättre statlig organisation på regional nivå. I vissa delar av landet också för att underlätta utvecklingen av den framtida sjukvården. Men det handlar även om förbättrade förutsättningar för den regionala utvecklingen och för kollektivtrafiken.

Huvudskälet till regionförändring
Huvudskälet till regionöversynen är, enligt min mening, att se till vilka funktioner som kräver mycket större geografiska och/eller större befolkningsmässiga enheter än dagens kommuner. I ett internationellt perspektiv är de svenska länen alldeles för små för att bära den ekonomi och kompetens som krävs i den globala konkurrensen. T.ex. när det gäller trafikpolitiken - och bygget av Citybanan. Här utgör hela Mälardalen, inklusive Stockholms län, ett område som måste finna gemensamma lösningar för att det ska fungera.

Vidare påverkas utvecklingen av näringslivets och företagandets villkor och vilja, något som alltmer styr vilka samarbetsområden som är bäst. Vi måste inse det Europeiska perspektivet, acceptera att vi är en del av EU och att Sverige globalt är väldigt litet. Konkret är det faktiskt så att även om Stockholm-Mälardalen som region skulle bildas med nästan tre miljoner i regionen, så är det smått. Forskningen har också visat att storstäderna är nationella "tillväxtmotorer". Det är viktigt att Sverige och Stockholm står starkt i konkurrensen med andra städer som Amsterdam, Hamburg eller Dublin. Det tjänar alla på - också de delar av landet där ingen storstad finns.

I andra delar av Europa ser man att internationellt starka storstadsregioner är en tillväxtfaktor för hela landet. Storstadsdimensionen är på frammarsch. "Assymetrier" - ordningar som avviker från de i ett land allmänt gällande när det gäller regionala organs uppgifter - är vanliga.

Och för att citera Mats Svegfors (!): ”Den lokala nivån är för liten för att kunna "äga" planeringsfrågorna. Ökande internationell konkurrens och förskjutning av tyngdpunkten i ekonomin från industri till kunskapsarbete har gjort att våra gamla administrativa gränser sprängts.” En aspekt på detta är att de lokala arbetsmarknaderna blir större och spränger vedertagna administrativa gränser. Människor rör sig i sin vardag över allt större avstånd: man bor t.ex. på en plats och arbetar på en annan. Planering av infrastruktur, pendlingstrafik och boende kan inte längre göra halt vid befintliga länsgränser.

I ett längre perspektiv kommer landstingen att vara för små för stora investeringar. Det har redan visat sig i och med att flera sjukhus går samman för att köpa in tung utrustning, specialiseringen sker över hela landet osv.

Jag tycker att argumentet att en Stockholm-Mälardalsregion kan bli för stark och kraftfull, inte håller. Definitivt inte i ett europeiskt perspektiv eller globalt. Då fortsätter vi bygga på samma synsätt som i andra historiska sammanhang, att Sverige är en stor och betydelsefull kraft i världen. Det paradoxala är att många av de drivkrafter som Ansvarskommittén anser motiverar en regionreform är alldeles särskilt väl representerade inom Stockholm-Mälardalen. Det skulle dock ge landet förutsättningar för att utvecklas till en stark partner globalt. Starka regioner är oerhört intressanta globalt sett, mer än stater när det söks efter livskraftiga och expanderande etableringsområden. OECD har också bekräftat utvecklingsförutsättningarna för Stockholm-Mälardalen som region.

Ett litet exempel är att arbetsmarknaden idag är länsöverskridande. Kommitténs egna underlag visar att så snart som 2015 kommer Stockholm, Uppsala, Söder¬manland och Västmanland att ha vuxit samman till en arbetsmarknadsregion. Här finns en ansamling starka universitet, som redan samverkar och behöver samverka än tätare för att stå starka i den internationella konkurrensen. Trafikflödena flätar samman de fyra länen.

Det är inget sammanträffande att i alla de förslag kommittén beställt som underlag hålls dessa fyra län samman i en region.

En stark, vidgad huvudstadsregion vore tvärtom en tillgång för hela Sverige genom större internationell konkurrenskraft och ett starkare varumärke.

Ta initiativ i regionindelningen!

2011-02-19T15:12:00.000+01:00

I början på februari i år 2011 arrangerade Mälardalsrådet ett seminarium med anledning av att det är hög tid att ta tag i regionfrågan. Redan i år måste man vara överens! Regeringen har utsett Mats Sjöstrand som senast i december 2012 ska lämna ett betänkande i frågan.

Stockholm-Mälardalsregionen har en lång väg att vandra. Det finns inget gemensamt synsätt, och ska tidsplanen hålla måste ambitionen från regeringen om att initiativen ska komma från den lokala och regionala nivån ökas. Initiativ som ska mynna ut i bra förslag.

Problemen är många och den största stötestenen är Stockholms roll. Jag anser att det är de funktionella faktorerna som måste få styra. En åsikt som stöds också av Södermanland och delar av Uppland. Ansvarskommitténs befolkningstak på 2 miljoner är inte acceptabelt i dessa sammanhang och det har också blivit allt mer oklart huruvida detta gäller. Signalerna från Stockholm är också lite grumliga.

Samtliga på seminariet var överens om att funktionalitet och legitimitet måste få styra regionindelningen. Man måste ta hänsyn till arbetsmarknadssituationen, utbildningssamarbetet och forskningsutvecklingen inom hela Mälardalsregionen.
En folkvald församling som ska styra i regionen måste kunna grunda sin mandat på gemensamma sammanhang ur framför allt dessa faktorer. Det har påpekats tidigare inte minst från Kammarkollegiet.

SKL och regionfrågan

2010-12-15T09:21:00.002+01:00

På SKL:s konferens om regionfrågan härförleden öppnade Anders Knape med att påpeka att tempot måste höjas, att agerandet 2011 är avgörande samt att bygget måste ske underifrån.

"– Ibland händer det att kommuner inte hänger med. Men framgång i regionalt utvecklingsarbete bygger på att alla känner samhörighet och delaktighet. "

Knape nämnde även att staten vill göra större län och uppmanade till lokalt arbete om de framtida gränserna, annars får vi anpassa oss efter statens indelning.

Jag tycker att det är bra att SKL väcker frågan till liv igen efter det dödläge som rått. Men fortfarande råder tankarna att vi bara ska slå ihop länen och på det sättet bilda större enheter. I stort sett bara flytta gränser men utan att utnyttja tillfället att skapa effektiva samband byggda på funktionalitet och samhörighet.

Det är dags att ta tag i frågan.

Regionindelningens genomförande

2009-11-24T10:51:00.002+01:00

Låter vi landstingen styra regionindelningen, blir effekten byte av namn från "landsting" till "region" – i övrigt ingen förändring!

Tillväxtens betydelse i nationell, Europeisk och global mening ökar. Sverige måste vinnas för insikten om sambandet mellan jobb och företagande i privat sektor och välstånd, att endast privat sektor är skattebas och att enda sättet att få bättre resurser till vård och skola, rättvisa kvinnolöner i offentligt finansierade tjänster etc. är en god tillväxt i den privata sektorn.

SKL konstaterar att det krävs starka och konkurrenskraftiga regioner för att möta utmaningarna i framtiden: "regional och lokal utveckling utgör en bas för Sveriges nationella tillväxt och konkurrenskraft".

Regeringen uttrycker sig på följande sätt: ”Genom att stärka den lokala och regionala konkurrenskraften, och skapa bättre förutsättningar för företagande, innovationer och investeringar, kan tillväxtpotentialen i hela landet stärkas. Politiska åtgärder som främjar företagande, innovation och förnyelse, kompetensförsörjning och ökat arbetskraftsutbud, tillgänglighet samt en god servicenivå är nödvändiga för att stärka lokal och regional utvecklingskraft. Den nationella utvecklingskraften är beroende av hur väl de unika förutsättningar som finns lokalt och regionalt tas tillvara av bland annat medborgare och företag.” (Näringslivsdepartementet, Regional tillväxtpolitik)

Skilda typer av funktionella samband utvecklas i olika delar av vårt land. Det är dessa samband som måste ligga som grund för regionindelningen. En genomtänkt och välgrundad insikt om utvecklingen av dessa lokala samband ger för Sverige större konkurrenskraft i Europa och globalt.

Den pågående utvecklingen visar på flera olika förutsättningar för den framtida regionindelningen. En aspekt på denna utveckling är att de lokala arbetsmarknaderna blir större och spränger ve¬dertagna administrativa gränser. Människor rör sig i sin vardag över allt större avstånd: man bor på en plats och arbetar på en annan. Planering av infrastruktur, pendlingstrafik och boende kan inte göra halt vid befintliga länsgränser.

En annan aspekt är att produktion och produktionsvillkor skiljer sig alltmer mellan olika delar av landet. Om vi inte skapar förutsättningar för att anpassa tillämpningen av viktiga regelsystem till de förhållanden som råder lokalt och regionalt är risken att vi får offentliga system av kastrullklippningsmodellen, en modell för alla som inte passar någon.

Långsiktigt starka regioner byggs underifrån, hellre sammanslutning utifrån regionala förutsättningar än gemenskap framtvingad med passare, linjal och statistik. Målet måste vara mer regionalt självbestämmande, inte strukturell enhetlighet till varje pris. Starka regioner är oerhört intressanta globalt sett, mer än stater, när det söks livskraftiga och expanderande etableringsområden.
En utveckling och regional indelning baserad på funktionella samband mellan kommuner och inte på sekundära ekonomier är således grunden för den svenska ekonomin och konkurrenskraften. Detta innebär att basen för regionindelningen måste vara den kommunala nivån, inte landstings- eller länsnivån.

Det är vidare viktigt notera att Ansvarsutredningens förslag inte är en landstingskommunal förändringsstrategi. Det är inte heller så att samma motiv till regional indelning kan råda över hela landet. I flera län i dagens Sverige skiljer sig de kommunala förutsättningarna åt.

En nyritning av den svenska kartan med regioner bör därmed inte följa dagens länsgränser. I annat fall vidmakthåller vi bara Oxenstiernas 400-åriga mall. Vi måste inse detta. Vi måste visa respekt för de olika landsändarnas skilda förutsättningar, och vi måste ta avstamp i framtidens alltmer konkurrensutsatta globaliserade värld! Vi måste ta ansvar för, och utnyttja de olika drivkrafter som genererar effekter gentemot resten av landet.

Utredningen om Region Svealand

2009-10-01T09:56:00.004+02:00

Kammarkollegiet har utrett landstingens i Gävleborg, Dalarna och Uppland ansökningar om att bilda en Region Svealand. Utredningen och remisser är nedlåtande för denna idé.

Några remissvar.
Det är uppfriskande att läsa att Enköpings kommun liksom länsstyrelsen i Uppsala protesterar mot förslaget om en Svealandsregion. Enköpings kommuns remissvar sammanfattar sitt svar med att en Svealandsregion blir "en högst onaturlig region för Enköpings utveckling". Länsstyrelsen anser att utredningen är "ofullständig, nyansfattig och ibland rent felaktig". För Enköpings politiker är valet lätt – Enköping tillhör Mälardalen.

Kammarkollegiets utredning
Till att börja med är man noga med att påpeka att det inte ingick i uppdraget att föreslå andra lösningar eller att väga in nationella helhetsperspektiv. Utredningen bedömer bara själva ansökan ställd mot bl.a. Ansvarsutredningens kriterier.

Trots detta inflikar utredningen tre frågor:
1. Ska Svealand och Mälardalen utgöra en, två eller flera regioner?
2. Var ska gränsen mellan regionkommuner dras?
3. Hur stor kan en regionkommun tillåtas bli?
Men - skriver utredarna - att bedöma dessa frågor ingår inte i uppdraget.

När så utredningen gör sina bedömningar kommer man bl.a. fram till följande:
- de ökade geografiska avstånden är en utmaning. "Det går därför inte att finna en gemensam identitet i den tilltänkta Svealandsregionen....". Det blir snarare en administrativ region, konstaterar man.
- det skulle bli en relativt betydande delning av arbetsmarknaderna, något som talar tvärt emot Ansvarsutredningens direktiv.
- kriteriet om regionsjukhus uppfylls
- när det gäller infrastrukturens utveckling kommer uppdelningen av StorStockholms arbetsmarknad att bli ett problem, enligt utredningen, och konstaterar att medborgarna i den tilltänkta regionen får ett mycket sämre inflytande över de vardagliga frågorna.
- skatterna måste höjas i Uppsala län eftersom utdebiteringen idag understiger rikets snitt, medan det i de två andra länen överstiger snittet.
- det är ett mycket ojämnt styrkeförhållande mellan Uppsala och de övriga två länen när det gäller sysselsättningsutvecklingen, Uppsala är klart starkast
- den inomregionala fördelningen av kvalificerad offentlig verksamhet inom högre utbildning och sjukvård kan stöta på stora svårigheter
- inkomstmässigt är skillnaderna i produktivitet/intjänandeförmåga betydande enligt utredningen
- om man, som utredningen gör, jämför med Västra Götaland, kommer förtroendeuppdragen att minska, vilket leder till demokratiska problem jämfört med dagens läge
- utredningen konstaterar att den regionala identiteten är splittrad med stora befolkningsförändringar genom tiderna
- "det är svårt att anse att de historiska, ekonomiska sambanden indikerar en gemensam identitet", "Dalarna och Gävle har betydligt fler beröringspunkter och historiska funktionella samband mellan varandra än med Uppsala" skriver utredningen.
- det finns mycket lite som talar för att etermedia stödjer utvecklingen av en Svealandsregion
- "en uppdelning av människors, företags och offentliga verksamheters etablerade vardagsgeografi sannolikt inte kommer att bidra till att öka en regionkommuns legitimitet. Det kan ur legitimitetssynpunkt tala emot att skilja delar av Uppland från Stockholm."
- "Nuvarande samverkan i de tre länen talar inte heller för att en gemensam identitet håller på att byggas upp."

Jag kan bara konstatera att underlaget för en Svealandsregion är ihåligt, både i Kammarkollegiets genomgång och konstateranden, och i de remissvar som nämnts ovan.
Men - jag kan också konstatera att bildandet av en Mälardalsregion får ökat stöd! Faktiskt även i Kammarkollegiets utredning!

Vad är viktigt för invånarna i Mälardalsregionen?

2009-06-23T16:32:00.002+02:00

Sysselsättning, trygghet, folkhälsa och miljö sätts i topp när invånarna tar ställning till vilka de viktigaste faktorerna är för framtiden. Den främsta fördelen med att bo i Mälardalsregionen anser man vara kombinationen närhet till både stadsliv och natur. Man anser att det är det som är regionens styrka.

Mänskliga relationer, familj och vänner är det som skattas högst i livet. Enligt invånarna i Mälardalsregionen bedöms arbete och fritid vara lika viktiga, medan politik och religion inte spelar så stor roll i livet. Ansvarskänsla, tolerans och ärlighet är det viktigaste barn ska lära sig. Minst viktigt anses religiös tro, lydnad och beslutsamhet var. Politik har relativt låg status i regionen, då 56 procent av invånarna svarade att de inte är intresserade av politik. Vill man ändra på något, väljer man hellre andra vägar än de politiska partierna.

Två av tre vill ha en fast anställning. Inställningen till egna företagare är positiv, och två av tre kan tänka sig att driva ett eget företag. Bra lön är den viktigaste aspekten för ett arbete, följt av att få göra något viktigt tillsammans med människor som man tycker om. I länen utanför Stockholms län har man också starka önskemål om närhet till arbetet. Trafiksituationen i Mälardalsregionen anser man ska lösas genom utbyggd kollektivtrafik, vägar m.m.

Några faktorer som skiljer sig mellan Stockholms läns invånare och övriga län runt Mälaren är att boende i Stockholms län lyfter fram aktiviteter av olika slag, sysselsättning, kultur- och nöjesliv och utbildningsutbud, medan man i övriga län i större omfattning betonar livsvillkor som boende, barnfamiljers och äldres liv, trygghet samt miljö- och trafikfrågor. Mälardalsregionens invånare ser sig i första hand som svenskar. Identifikationen med ens eget län är mindre i Stockholms län än i de övriga länen i regionen.
(Källa: Regionplane- och Trafikkontoret)

Tillväxtverket och Mälardalsregionen

2009-04-03T09:07:00.002+02:00

Regeringen har skapat Tillväxtverket som såg sin första offentliga dag igår. Tillväxtverket beskriver sin uppgift på sin hemsida och konstaterar samtidigt att våra stora storstadsregioner ”bidrar med cirka 60 procent av landets bruttonationalprodukt. Förbättringar i våra storstäder ger stora positiva effekter för hela landet. Att vårda och ytterligare utveckla storstädernas goda tillväxtförutsättningar är därför av största vikt för att nå målet om en hållbar nationell tillväxt.” Detta stämmer väl överens med vad jag tidigare skrivit om Mälardalsregionen som motor i svensk ekonomi.

Eftersom den samlade svenska företags- och ekonomiska politiken i ett globalt perspektiv syftar till att den samlade nationella tillväxten ska bli så hög som möjligt, måste utvecklingen baseras på respektive regions olika förutsättningar. Detta medför i sin tur, mot bakgrund av den territoriella regionutvecklingen och det nödvändiga utvecklade samarbetet i Mälardalen, att Tillväxtverket, vid utvecklingen av sina analyser och sin rådgivning, självklart har att se till hela Mälardalen som en funktionell region, och utveckla dialogen utifrån detta perspektiv..

Planeringen runt Mälaren måsta samordnas

2009-04-01T17:09:00.000+02:00

Det finns flera undersökningar som visar hur de större städernas utbyte av det angränsande området ökar. Befolkningens ökande rörlighet är bara ett exempel. Detta gäller inte bara Stockholm utan även städerna runt Mälaren.
De funktionella flödena ökar och komplexiteten i dem växer, inte minst mellan storstaden och dess omgivande landsbygd. Samtidigt ökar beroendet dem emellan. Och allt detta påverkar aktivt planeringsprocesserna och ställer inte minst krav på en allt större bredd och ett vidare perspektiv för att effektivt utveckla utbytet mellan staden och landsbygden.

I Stockholmsregionen har urbaniseringen pågått länge. De funktionella flödena mellan städerna och de mindre orterna i Mälardalen har också ökat, fram för allt på senare tid.

Storstadsplaneringens territoriella omfattning har vidgats, samtidigt som Regionförbundens planer för Uppsala läns södra delar respektive Sörmlands läns norra delar allt mer införlivas. Vidare integreras planeringen runt Mälaren, framför allt de större städerna tillväxt och funktionella flöden, och ett samarbete mellan olika berörda län tvingas fram.

Mälardalsrådets ambition att successivt införliva de regionala aktörerna i Mälardalen och Östra Mälaren är därför viktigt och en riktig väg att gå.

Mälardalen och Uppsala län

2009-03-24T15:12:00.001+01:00

Dalarnas och Gävleborgs län har uttryckligen sagt att man vill tillhöra Uppsala län. Och Socialdemokraterna i dessa län har också låtit förstå att beroendet av Akademiska sjukhuset är viktigt för deras del. Så pass viktigt att de antytt att i det fall det inte blir någon region där Dalarna, Gävleborg och Uppsala ingår, så överväger man att inte köpa sjukvård från Akademiska. Och med det senaste som bakgrund lämnade landstinget i Uppsala in en intresseanmälan till kollegiet och riksdagen om att bilda en region med Dalarna och Gävleborg, Örebro och Värmland. Ett agerande och ett underförstått skäl som inte är försvarbart!

Intressant är dock att bland de åtta kommuner som ingår i Uppsala län har åtminstone Uppsala, Knivsta, Enköping och Håbo klart sagt ifrån att man i stället vill rikta in utvecklingen mot samarbetet i Mälardalen.
Så sammantaget är bilden splittrad i Uppsala län när det gäller regionbildning. Landstinget uttrycker en vilja, ett antal kommuner i länet en annan och påtryckningar sker från angränsande län.

Till detta ska också läggas att Södermanlands län klart har sagt ifrån att man bara ser ett perspektiv, nämligen en gemensam region med Stockholms län. Något som flera andra kommuner och län runt Mälaren också instämmer i och uttryckt. Vilket alltså Håbo, Knivsta med flera i Uppsala län också gör, inte minst – om än i vaga formuleringar – ett antal moderater i dessa kommuner!

Mot denna inställning arbetar främst moderaterna i Stockholms län. De säger att de inte vill ha någon Stockholm-Mälardalsregion. Och som anledning anger de att denna region riskerar bli en stat i staten. Andra partier, som Folkpartiet, i Stockholms län delar dock inte denna uppfattning vilket ska noteras.

Men, om det nu blir så att flera kommuner runt Stockholms län ansluter sig till Stockholmsregionen enligt moderaternas i Stockholm modell, blir det ändå en stor region.

Så min slutsats så här långt är ändå att siktet är inställt, det är vägen dit som är lite krånglig.

Slutligen: denna fråga arbetas det med ganska febrilt på flera håll runt Mälaren idag. Det finns ett Mälardalsråd, Regionkommittén som är kopplad till EU, Regionplane- och Trafikkontoret i Stockholms län och motsvarande i Södermanlands län samt Regionförbund i flera län. Alla arbetar de på olika sätt och med olika intensitet med frågan, förutom flera intresseorganisationer.

Och resultaten av deras arbeten kommer att påverka utgången av regionbildningen, vilken med största sannolikhet blir klar FÖRE valet 2014.

Slå samman planeringsarbetet!

2009-03-19T14:41:00.003+01:00

Ser man på Stockholms, Uppsala, Sörmlands och Västmanlandslän utgör dessa tillsammans en storregion med växtvärk. Vi har under flera år haft en växande befolkning och en ökad pendling för att nämna några exempel. Samtidigt har vi inte hängt med i den funktionella utvecklingen för regionen. Vi har stora behov av infrastrukturinvesteringar och ett ökat bostadsbyggande. Vi behöver öka kompetensutvecklingsinsatserna och vi behöver bättre ta tillvara de inflyttandes kompetenser. Och kommunikationerna behöver förbättras.

För att vi ska kunna utvecklas i enlighet med det funktionella system som redan nu råder, samt även kunna ta tag i styrningen av utvecklingen måste styrelseformerna motsvara regionens funktionella organisation och beroenden.

Detta är ett av de grundläggande skälen till varför vi måste se bortom länstänkandet och alla de olika typer av adminsitrativa gränser som idag påverkar utvecklingen och beslutsfattandet.

Slå samman RUFS, RTL och liknande organ till ett mer storregionövergripande så vinner vi ekonomiskt, kompetensmässigt och effekterna ökas till förmån för tidsvinsterna!

Regionindelningen och Kammarkollegiet

2009-03-18T17:00:00.004+01:00

Jag har tidigare påpekat vikten av att arbetet med indelning i regioner måste ta sin utgångspunkt i kommunerna och inte i länen.

Kammarkollegiet har på sin hemsida markerat sin inställning när det gäller förfarandet vid regionindelningen. Som nämnts av bl.a. regeringen är det till kollegiet som begäran om region ska lämnas in för bedömning, sedan fattar regeringen beslut.

För att en ändring ska komma till stånd, oavsett om det är fråga om kommundelning, länsbyte eller regionindelning, skriver Kammarkollegiet att man kommer att ta hänsyn till följande förutsättningar:

1. Ändringen skall medföra bestående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller andra fördelar från allmän synpunkt
2. Befolkningens önskemål och synpunkter skall beaktas
3. Berörda kommuners önskemål och synpunkter skall beaktas.

Man går ytterst sällan emot en kommuns önskemål.

Regionfrågan och tryggad tillväxt och välfärd

2009-03-18T16:23:00.003+01:00

Medvetenheten om tillväxtens betydelse i nationell, Europeisk och global betydelse ökar. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) konstaterar i sin rapport "Regional utveckling - ett delat nationellt, regionalt och lokalt ansvar", att det krävs starka och konkurrenskraftiga regioner för att möta utmaningarna i framtiden. SKL påpekar att dagens ekonomiska situation ytterligare understryker detta. I den politiska debatten på lokal och regional nivå måste detta få ta mer plats.

Som jag tidigare sagt är det främst våra företag som bär utvecklingen och konkurrenskraften framåt i vår del av Europa och världen. Och Sverige är ett mycket exportberoende land. Denna inställning understöds också av SKL som formulerar sig på följande sätt "regional och lokal utveckling utgör en bas för Sveriges nationellatillväxt och konkurrenskraft".

Dock behöver vi utvidga vår syn på resurser. I framtiden gäller det inte bara naturtillgångar och infrastrukturfrågor. Ska vi ha goda förutsättningar att finnas med i konkurrensen och därmed behålla vår välfärd, krävs även faktorer som kunskap, attityder och förhållningssätt m.m.

Av denna anledning är det viktigt att politiken i regionfrågor och utveckingsfrågor formuleras "nerifrån och upp". SKL betonar också i sitt Positionspapper att det är på regional nivå som det fulla ansvaret måste finnas.

Nu finns denna blog på blogkartan.se

2009-03-18T15:59:00.000+01:00

Jag har placerat min blogg i Bålsta på bloggkartan.se!

Regional samverkan för att motverka den ekonomiska krisen

2009-03-10T13:59:00.001+01:00

Mälardalsrådet hade ett seminarium om den ekonomiska krisen den 6 februari. Och frågan var hur Stockholm-Mälardalsregionen kommer att stå sig i.

Det var till övervägande del en mörk bild som presenterades, men det finns också några ljuspunkter. Enigheten var stor om att Stockholm-Mälardalsregionen kommer att vara motorn i utvecklingen när väl krisen är över.

Christer G Wennerholm (m), ordförande i Mälardalsrådet, betonade att krisen ännu inte har haft så stor påverkan på ekonomin i Stockholm-Mälarregionen. Han sade att det nog snarare är psykologin som driver processen, men vi som lever och verkar i Sveriges motor måste snabbt ta initiativet och formera oss för att möta krisen, oaktat vad vi har för politisk bakgrund.

Micael Sandberg från Sweco EuroFutures, seminariets förste talare, framhöll att Stockholm-Mälarregionen klarat sig betydligt bättre än vad övriga delar av landet har gjort under tidigare kriser. Han lyfte ocksä fram att det är Stockholm-Mälardalsregionen som är den motor som driver landets utveckling framåt.
Nästa talare var Elisabeth Bremberg, Stockholms stad, redovisade delar av Stockholms konjunkturbarometer. Hon nämnde bland annat att siffrorna pekar på den konjunkturmässigt lägsta nivån sedan mätningarna började. Det som skiljer Stockholm-Mälarregionen från övriga delar av landet var att vi hade en svag tillväxt 2008.

Slutligen Sandro Scocco, chefekonom vid ITPS som visade att som bakomliggande faktorer till krisen har ligger den skenande fastighetsprismarknaden, inte bara i USA utan också i Europa.

I den paneldebatt som följde nämndes sådana faktorer som investeringar i forskning och på miljöteknik vilka är nycklar till den fortsatta utvecklingen, samt att, för att parera konjunkturnedgången, det behövs fler statliga satsningar på bland annat infrastruktur och trafik, annars är risken att vi börjar bygga först när konjunkturen har vänt och då blåser vi bara på en konjunktur som redan går bra.

Håbo kommun - länsbyte före regionbyte?

2009-03-05T11:24:00.006+01:00

Hela grunden till diskussionen om länsbyte är en konsekvens av tolkningen av Ansvarsutredningen och den påföljande debatten om framtida regionindelning. Och här finns för vår del i Håbo kommun, två linjer eller val, antingen inkorporeras vi med en Svealandsregion med Dalarna, Uppland och Gävleborg m.fl., eller en Stockholmsregion alternativt en Stockholm-Mälardalenregion. Den debatten pågår och är inte på långa vägar avgjord. Regeringen har med sitt senaste beslut i regionfrågan dock tagit ett steg i rätt riktning.

I Håbo kommun driver främst moderaterna en debatt om länsbyte. Det är dock för tidigat att ta ställning i den frågan. Frågan måste underordnas frågan om regionindelning. Och den frågan kommer tidigast upp på agendan först i samband med valet 2010, sannolikt senare. Ställningstaganden vad gäller en Stockholmsregion, en Stockholms-Mälardalsregion eller Svealandsregion kommer att avgöra frågan om länsbyte, dvs länsbytesfrågan blir förmodligen inte ens aktuell!

Sedan till frågan om folkomröstning. Det är alltid klokt att samordna val tillsammans med folkomröstningar eftersom kostnaderna för en folkomröstning på så sätt kan minimeras. En folkomröstning ska alltså samordnas med riksdags-, landstings- och kommunalvalen, inte med valet till kyrkofullmäktige som har ett mycket lägre antal väljande. Dessutom ligger kyrkovalet för nära i tiden för att hinna organisera folkomröstningen.

Självklart anser vi liksom övriga partier att information och debatter kring en eventuell länsbytesfråga, eller snarare en regionstillhörighetsomröstning som det ju faktiskt handlar om, ska komma ut och föras i mycket god tid före en eventuell folkomröstning. Om det blir 6 månader eller 9 månader eller annan tidsrymd återstår att se. Det viktiga är att delge så mycket kunskap som möjligt till våra medborgare och skapa möjlighet till synpunkter, frågor och debatter. Datum för en eventuell folkomröstning går alltså inte att lämna nu, det avgörs ju av när beslutet om regionindelning fattas. Ett riktmärke kan ju kanske vara till valet 2014.

Grunden är alltså att det hela avgörs av regionindelningen och dess resultat. Det är inte så att ett eventuellt länsbyte för Håbo kommun styr regionfrågan, tvärtom är det regionfrågan som kommer att styra. Alltså är detta egentligen en fråga om regionstillhörighet, inte länstillhörighet.

Håkan Welin

Landsting eller län avgör INTE regionen

2009-02-11T12:40:00.001+01:00

Det finns två drag i Ansvarsutredningen som kan kritiseras, eller kanske snarare tolkningen av densamma. Dels råder i vissa läger uppfattningen att Ansvarsutredningens förslag är en landstingskommunal förändringsstrategi, dels att samma motiv till regional indelning ska råda över hela landet.

I det första fallet har man som grund uppfattningen att det är landstingens verksamhet som utgör ryggraden i den ekonomiska utvecklingen och därmed bär ansvaret för tillväxt och expansion samt konkurrens på Europeisk och internationella nivå. I så fall skulle Sveriges ekonomi främst bygga på offentliga sektorns, och då främst den landstingskommunala, verksamhet och inte på företagens.

I det andra fallet skulle de ekonomiska förutsättningarna för människorna i Mälardalen vara desamma som för Norrbotten eller på Västkusten eller i Blekinge. Och detta synsätt skulle vara grunden för att samtliga regioner i Sverige skulle delas in på samma sätt, som Svegfors skriver, med ett universitet och ett sjukhus per region. Tack och lov har regeringen tagit avstånd från detta synsätt.

Slutligen har diskussionen fastnat i ett tänkande som bygger på att dagens länsgränser ska gälla även i framtiden. Dvs. att länen utgör de pusselbitar som ska läggas samman. Enligt mitt förmenande är detta en felaktig strategi. Vi måste utgå från den kommunala nivån. I flera län i dagens Sverige skiljer sig de kommunala förutsättningarna åt. En nyritning av den svenska kartan med regioner behöver inte alls följa dagens länsgränser. De ekonomiska och utvecklingsmässiga grunderna skiljer sig åt mellan landets olika delar. Detta gör att vi inte kan diskutera i termer av att de ska finnas en enhetlig regional indelning av riket. Norrbottens motiv är annorlunda än Mälardalens. Kan vi inte inse detta visar vi heller ingen respekt för de olika landsändarnas skilda förutsättningar!

Håkan Welin

Ev. länsbyte för Håbo kommun och regionfrågan

2009-02-05T10:40:00.002+01:00

Håkan Welin 5 februari 2009

Frågan om länsbyte var uppe till behandling i Kommunstyrelsen i Håbo kommun den 2 februari. En enig styrelse kom fram till att frågan om en folkomröstning i år är alldeles för tidigt väckt. Detta är både majoritet och opposition helt överens om.

Den utredning, som tagits fram i kommunen, visar att det finns många olika frågeställningar att ta hänsyn till. Det gäller definitivt inte bara den viktiga frågan om Bålsta-tillägget för SL-kort. Regeringen kan formellt behandla frågor o länsbyte redan nu, men kommer i praktiken inte att behandla sådana frågor för någon kommun, innan den mycket större frågan om regionindelning i landet har behandlats. Och detta beslut kan tidigast komma 2010 – 2011 med verkställighet först framåt 2015. Av det skälet finns det inge anledning att folkomrösta nu, när vi ändå inte kan få igenom ett beslut om ett länsbyte, förutsatt då att en folkomröstning skulle visa stor majoritet för detta. Dessutom kan en hel del nya skäl och argument komma fram.

Övergripande frågeställningar rör tillväxten och konkurrensen med omvärlden för kommunens företag. Hit hör infrastrukturella frågor, som transporter och kommunikationer men även tillgång till kompetent arbetskraft. Städerna, samhällena och marknaderna runt Mälaren växer sig allt mer samman och tillväxtproblemen finns därför också här, samtidigt med att denna del för vårt land är en av de starkast konkurrerande områdena inom EU.

I debatten kring regionfrågorna, och också i frågan om länsbyte, framförs många landstingsberoende spörsmål. Vi får dock inte glömma att det är företagen och deras möjligheter som spelar roll för våra utvecklingsmöjligheter, det är inte landstinget som avgör länets eller kommunens konkurrenskraft. Däremot har landstingets verksamhet stor betydelse för service och vård för våra medborgare.

Kommunikationer:
1. Kollektivtrafiken överhuvudtaget. Bl.a. SL-taxan visavi UL-taxan, vilket tillägg blir dyrast?
2. Hur fördelningen skall ske av kostnaden för Citytunneln, där Stockholms landsting och Upplands landsting har två olika sätt att se på fördelningen.
3. Vägkapaciteten i ett längre perspektiv

Service:
1. Sjukvård, färdtjänst och till detta kopplade frågor.
2. Brand- och räddningstjänst - i dag i hop med Enköping, medan Upplands Bro har gått in i den lösning man har i Stockholms län.
3. Stockholms landsting har högre skatt men lite annan fördelning av kostnader mellan kommun och landstinget i olika frågor och tjänster.
4. Förhållandet mellan Akademiska sjukhuset och Karolinska

Transporter:
1. Den spårbundna trafiken
2. Gods och människor
3. Tillgänglighet

Boende
1. Bostadsmarknadens funktionssätt och byggandet
2. Miljön kring bostäder och variation

Miljön:
1. Mark- och vattenlandskapet
2. Transporternas negativa påverkan
3. Energiförsörjningen och hushållningen

Stadsstrukturen och landsortsmiljöerna
1. Regionala stadskärnor
2. Variationsrik bebyggelsemiljö
3. Dynamisk kvällsekonomi
4. Utveckla grönområdena
5. Utveckla tillgängligheten till våra stränder

Mötesplatser och utvecklande miljöer
1. Utveckla det sociala innehållet i våra miljöer
2. Skapa trygghet och resmöjligheter i regionen
3. Samverka kring evenemang

Livschanser
1. Förnya och bredda integrationspolitiken
2. Gör organisationerna mångfaldsorienterade
3. Utveckla tilliten till det offentliga

Så det behövs nog en ordentlig funderare och andra beslut måste vara klara, innan politiska besked ska kunna lämnas till medborgarna i alla dessa vidhängande frågor. Vad jag känner till har inget parti av de som var med i måndagens KS, tagit ställning i denna komplexa fråga. Inom Folkpartiet har vi bara börjat diskutera frågorna vid våra medlemsmöten.

Landstingen ska inte styra regionindelningen

2009-01-30T08:33:00.002+01:00

31 januari 2009

Det finns två drag i Ansvarsutredningen som kan kritiseras, eller kanske snarare tolkningen av densamma. Dels råder i vissa läger uppfattningen att Ansvarsutredningens förslag är en landstingskommunal förändringsstrategi, dels att samma motiv till regional indelning ska råda över hela landet.

I det första fallet har man som grund uppfattningen att det är landstingens verksamhet som utgör ryggraden i den ekonomiska utvecklingen och därmed bär ansvaret för tillväxt och expansion samt konkurrens på Europeisk och internationella nivå. I så fall skulle Sveriges ekonomi främst bygga på offentliga sektorns, och då främst den landstingskommunala, verksamhet och inte på företagens.

I det andra fallet skulle de ekonomiska förutsättningarna för människorna i Mälardalen vara desamma som för Norrbotten eller på Västkusten eller i Blekinge. Och detta synsätt skulle vara grunden för att samtliga regioner i Sverige skulle delas in på samma sätt, som Svegfors skriver, med ett universitet och ett sjukhus per region. Tack och lov har regeringen tagit avstånd från detta synsätt.

Slutligen har diskussionen fastnat i ett tänkande som bygger på att dagens länsgränser ska gälla även i framtiden. Dvs. att länen utgör de pusselbitar som ska läggas samman. Enligt mitt förmenande är detta en felaktig strategi. Vi måste utgå från den kommunala nivån. I flera län i dagens Sverige skiljer sig de kommunala förutsättningarna åt. En nyritning av den svenska kartan med regioner behöver inte alls följa dagens länsgränser. De ekonomiska och utvecklingsmässiga grunderna skiljer sig åt mellan landets olika delar. Detta gör att vi inte kan diskutera i termer av att de ska finnas en enhetlig regional indelning av riket. Norrbottens motiv är annorlunda än Mälardalens. Kan vi inte inse detta visar vi heller ingen respekt för de olika landsändarnas skilda förutsättningar!

Håkan Welin

Så är ramen klar!

2009-01-29T09:09:00.004+01:00

29 januari 2009
Så har regeringen bestämt sig - och moderaterna har fått ge vika. Det blir tre nivåer i bygget av det nya Sverige, stat, region och kommun. Dock dröjer det ända till 2015 innan det kan bli verklighet.

På presskonferensen på Rosenbad den 28 januari sa Jan Björklund bl.a.:

"För vår del så har vi i Ansvarskommittén stått bakom själva tanken att man ska kunna slå ihop till större enheter.

Ansvarskommittén menade ju att staten skulle upp ifrån sitta och rita nya kartor och dela in Sverige. Det är väldigt viktigt, och jag tror att det har varit utgångspunkt för alla här, att så ska det inte gå till. Utan däremot så är vi beredda att bejaka sammanläggningar som ska ske när önskemålen kommer från olika delar av landet.
--------
Sen förde Ansvarskommittén ett resonemang om att de nya regionerna i Sverige borde ha ett visst antal invånare och ha en viss geografisk storlek, men ska man nå dit så förutsätter det ju att regeringen sitter och bestämmer över regionerna - nu ska ni gå ihop med dem osv – och det är vi inte beredda att göra, utan vi tänker gå till mötes de önskemål som finns, om det inte innebär orimliga geografiska konsekvenser.
--------
Ansvarskommittén har fört ett lite statiskt fyrkantigt resonemang. Det här att dela in Sverige i regioner är inte bara en fråga om matematik om antal invånare, en geografisk indelning har mycket att göra med en historisk och kulturell identitet.
-------
I strid mot Ansvarskommitténs tänkande gör det inget om en del regioner är större och andra är små, om man själv vill ha det på det sättet."
---------------

Detta är intresant inte minst med tanke på den debatt som pågår mellan kommunerna i Gävleborgs och Dalarnas län å ena sidan och Uppsala län å den andra, samt mellan Uppsala län å ena sidan och Stockholm/Mälardalen å den andra. Det finns ett par kärnpunkter att notera:
1. Staten kommer inte att bestämma över indelningen, det ska komma underifrån
2. Indelningen/storleken "är inte bara en fråga om matematik".

Håkan Welin

Örebroregionen är en del av Stockholm-Mälardalsregionen.

2009-01-19T09:35:00.002+01:00

Regionförbundet i Örebro tycker att de har starka skäl att ha en god dialog med Stockholmsregionen. Transportbehoven ökar och arbetsmarknadsregionen blir allt större vilket får till följd ett ökat behov av en storregional dialog.

Sett i ett lite längre perspektiv tror inte jag att Örebroregionen kommer att bli lika integrerat i Stockholmsregionen som Södermanland, Västmanland och Uppsala län. Däremot finns det funktionella framtidsfrågor som knyter regionerna samman, t.ex. arbetspendling, utbildning och näringslivsdialog.

En utökning av behovet av transporter kommer att ske och det kräver en långsiktig planering gemensamt i Mälardalen.

Det är också intressant notera att Stockholmsregionen skriver att man saknar kapacitet när det gäller utbildningar. En konkretisering av dessa behov har Stockholm inte gjort i den information som man lämnat ut till bl.a. Örebro.

Håkan Welin

EU: s mest uppfinningsrika regioner i centrum

2009-01-09T11:47:00.001+01:00

Regionala organ samlas på EU-konferens 16-17 februari, för att utbyta god praxis och främja en hållbar utveckling och konkurrenskraft.

Över 600 regionala organ är i Bryssel på EU: s regionalpolitiska konferens som anordnas av kommissionen och EU: s regionkommitté. Årets konferens fokuserar på konkurrenskraft och hållbar utveckling, och erbjuder ett brett utbud av seminarier om ämnen som affärskluster och Civitas, ett initiativ för att främja hållbara transporter.

EU: s olika regioner har många saker gemensamt: en åldrande befolkning, anpassning till globaliseringen och hållbar energiförsörjning, för att nämna några. Genom att dela idéer kan det hjälpa dem att förbättra politiken för att hantera dessa utmaningar på ett effektivare sätt.

Fram till 2013, kommer € 375m att vara tillgängligt för de myndigheter som ansvarar för förvaltningen av EU: s regionala fonder genom att upprätta nätverk och annat lärande. Konferensen kommer att ge de bästa en möjlighet att förklara sina strategier och presentera sina projekt. Ett av seminarierna kommer till exempel att titta på hur de kan hjälpa den traditionella industrin och arbetstagarna att anpassa sig till ökad utländsk konkurrens.

Och konferensen kommer också att dela ut priser till vinnarna i årets RegioStars, en tävling som via denna prisutdelning hedrar de mest uppfinningsrika projekten inom regional utveckling. Utmärkelsen delas ut av regionalpolitikens kommissionär Danuta Hübner.

Danuta Hübner, kommissionär i regionpolitik, presenterar en rapport med ”sårbarhetsindex” om de utmaningar regionerna står inför 2020

2009-01-09T11:28:00.003+01:00

Danuta Hübner, ledamot av EU-kommissionen med ansvar för regionalpolitik, presenterar resultaten i rapporten om regionerna år 2020. Den innehåller en första analys av hur regionerna kan påverkas av fyra stora utmaningarna Europa står inför: globaliseringen, befolkningsutvecklingen, klimatförändring samt energianvändning och energiförsörjning. Rapporten har utarbetats av kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik och resultaten kommer att ligga till grund för diskussionerna om den framtida europeiska sammanhållningspolitiken.

– I detta turbulenta ekonomiska läge är det tydligare än någonsin att vi behöver en flexibel och framtidsinriktad EU-politik för att kunna anpassa oss till förändringar och nya svårigheter. De stora utmaningar vi står inför kommer att påverka Europas regioner på olika sätt och i olika hög utsträckning. Rapporten om regionerna 2020 ger en första bild av de möjliga skillnader som utmaningarna kommer att leda till, och den kommer att påverka utformningen av sammanhållningspolitiken och vilka investeringar som kommer att göras, säger Danuta Hübner i en kommentar till analysen.
Rapporten använder sig av en rad indikatorer och upprättar med hjälp av dessa ett "sårbarhetsindex", som visar hur sårbara regionerna är för den påverkan globalisering, befolkningsutveckling, klimatförändring och energi har. I rapporten granskas de möjliga följderna 2020. Nedan anges de viktigaste av dessa.

Globaliseringen leder till stora skillnader
Utifrån faktorer som uppskattad produktivitet, sysselsättningsgrad och utbildningsnivå visas stora skillnader i sårbarhetsindex för 2020 när det gäller globaliseringens följder. De sammantagna resultaten visar att regioner med konkurrenskraftiga och innovativa ekonomier kommer att dra nytta av globaliseringen, medan regioner som inte kan utveckla kunskapsbaserade ekonomier är mer utsatta. Prognoserna visar att många regioner i södra och östra delarna av EU, från Lettland till södra Portugal, kommer att ha det minst gynnsamma läget. Men rapporten visar också att regioner med stora stadsområden, som drar till sig högutbildade invånare och avancerad industri, har relativt stora möjligheter att klara sig bra.
Variationer i befolkningsutveckling

Enligt rapporten kommer befolkningen att minska till 2020 i ungefär en tredjedel av EU:s regioner. De flesta av dessa regioner befinner sig i de nya medlemsstaterna i Central- och Östeuropa, i östra Tyskland, södra Italien och nordvästra Spanien. Prognosen visar också att många länder i Central- och Östeuropa får problem med befolkningsutvecklingen först vid en senare tidpunkt, och det föreslås i rapporten att de använder den tid de har på sig för att förbereda sin ekonomi och sina sociala trygghetssystem för att klara av en åldrande befolkning.
Långtgående effekter av klimatförändringar

I rapporten förutsägs att de flesta EU-regionerna kommer att påverkas negativt, i större eller mindre utsträckning, av följderna av klimatförändringar. Olika ekonomiska sektorer kommer att påverkas, bl.a. turism, energiproduktion, jordbruk och fiske. Mer än 170 miljoner, dvs. mer än en tredjedel av EU:s befolkning, bor i de regioner som har de största svårigheterna. Södra och östra Europa kommer att drabbas av förändringar i nederbördsmönstret och ökade temperaturer, med regionerna i norr och i väst påverkas mer av kusterosion och extrema väderförhållanden, t.ex. stormar.

Instabila energimarknader påverkar alla
Alla EU-regioner kommer att i högre grad påverkas av förändringar på energimarknaderna, som kommer att leda till problem med energiförsörjningen och till att det blir allt viktigare med effektiv energianvändning och miljöhållbarhet. Enligt analysen verkar regionerna i norra och västra Europa i allmänhet vara bättre förbereda på dessa områden. Randområden som huvudsakligen är belägna i de östra och södra medlemsstaterna är mest utsatta.
Att varna regionerna för riskerna

I rapporten dras slutsatsen att EU:s politik måste anpassas för att hjälpa regionerna att klara av de svårigheterna som förutses 2020, och att alla regionerna också måste hitta lokala lösningar som är anpassade till den kombination av utmaningar de står inför.

Högre tillväxt och fler arbetstillfällen för alla regioner och städer i europeiska unionen – detta är kärnan i sammanhållningspolitiken

2009-01-09T11:25:00.001+01:00

Den största investering genom sammanhållningsinstrumenten som någonsin har gjorts av EU kommer att uppgå till 347,4 miljarder euro under en sjuårsperiod, och den kommer att stödja regional tillväxt och stimulera skapandet av arbetstillfällen. Man har beräknat att sammanhållningsinstrumenten skulle
kunna öka tillväxten i de nya medlemsstaterna med 6 % och skapa så mycket som 2 miljoner nya arbetstillfällen.

Åttiotvå procent av de totala anslagen kommer att vara inriktade på konvergensregionerna – de områden där 35 % av unionens befolkning bor. I övriga regioner har cirka 55 miljarder euro fördelats inom ramen för målet Regional konkurrenskraft och sysselsättning.

Ytterligare 8,7 miljarder euro är tillgängliga för gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete inom ramen för målet Europeiskt territoriellt samarbete.

De tre målen stöds av tre fonder, Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Sammanhållningsfonden och Europeiska socialfonden (ESF). ERUF stöder program för regional utveckling, ekonomisk förändring, ökad konkurrenskraft och territoriellt samarbete i hela EU, medan
Sammanhållningsfonden kommer att fokusera på transport- och miljöinfrastruktur, och även på energieffektivitet och förnybar energi i de medlemsstater vars bruttonationalinkomst (GNI) är lägre än 90 % av genomsnittet i EU. Inom ramen för Konvergensmålet kommer ERUF:s insatser att inriktas på att stärka infrastruktur, ekonomisk konkurrenskraft, forskning, innovation och hållbar regional
utveckling. Inom ramen för målet Konkurrenskraft kommer ERUF att fokusera på tre prioriteringar: innovation och kunskapsekonomi, miljö och riskprevention, och tillgång – utanför städer och andra tätorter – till transport och telekommunikation.

I hela EU kommer ESF inom ramen för både Konvergensmålet och målet Regional konkurrenskraft och sysselsättning att ge stöd för att förebygga och styra ekonomisk och social förändring. Det fi nns fyra områden där det är mycket viktigt att sätta in åtgärder: förbättring av företagens och de anställdas anpassningsförmåga; ökning av tillgången till sysselsättning och delaktighet och inflytande på
arbetsmarknaden; förbättring av den sociala integrationen genom bekämpning av diskriminering
och underlättande av eftersatta gruppers tillgång till arbetsmarknaden; stöd för förbättringar inom sysselsättning och integrering. Inom ramen för Konvergensmålet kommer ESF även att stödja ansträngningarna att förbättra undervisning och utbildning och hjälpa till att utveckla institutionell kapacitet och effektivitet i de offentliga förvaltningarna.

De viktigaste investeringsområdena1 i sammanhållningspolitikens alla program samt
deras andelar av anslagen är:
- Kunskap och innovation: nästan 83 miljarder euro (24 %) kommer att spenderas på exempelvis forskningscentra och infrastruktur, tekniköverföring och innovation inom företag, och likaså på utveckling och spridning av informations- och kommunikationsteknik;

- Transport: cirka 76 miljarder euro (22 %) har avsatts för att förbättra regionernas tillgänglighet genom stöd till Trans-European Networks och investeringar i miljömässigt hållbara transportmöjligheter, särskilt i tätortsområden;

- Miljöskydd och riskförebyggande åtgärder: investeringar på cirka 51 miljarder euro (19 %) ska finansiera infrastrukturer för vatten- och avloppsrening, dekontamination av mark för att iordningställa
den för ny ekonomisk användning samt skydd mot miljöhot;

- Mänskliga resurser: 76 miljarder euro (22 %) kommer att spenderas på undervisning, utbildning, sysselsättning och åtgärder för social integration finansierade av ESF. Andra åtgärder handlar om främjande av entreprenörskap, energinätverk och energieffektivitet, urban och rural förnyelse, turism, kultur och förstärkning av de offentliga förvaltningarnas institutionella kapacitet.

De finansiella instrumenten har sin rättsliga grund i EU:s förordningar. Instrumenten medfinansierar nationella, regionala och gränsöverskridande program som administreras av nationella och regionala myndigheter.

Kommissionen svarar tillsammans med nationella och regionala myndigheter för kontroll, information om och utvärdering av programmen.

Korta beskrivningar av de 423 program som har erhållit finansiering för perioden mellan 2007 och 2013 finns på Europeiska kommissionens webbplats på http://ec.europa.eu/regional policy.

Också Stockholm och Mälardalen måste våga ta i regionfrågan!

2008-12-17T15:48:00.002+01:00

Liselott Hagberg, riksdagsledamot, ordförande i Sörmland
Gabrielle Peteri, ordförande i Örebro län,
Sigge Synnergård, ordförande i Västmanland
Maria Wallhager, landstingsråd, ordförande Stockholms län

Regiondebatten har hittills mest präglats av debattglada landshövdingar, enstaka landstingsråd och partisekreterare som helst vill slippa ta i frågan.

Samtidigt har samtalen om hur Sveriges framtida regioner ska se ut konkretiserats i princip över hela landet - utom i Mälardalen.

Det är hög tid att konkret driva frågan. Därför är vi besvikna över att moderaternas partiledning verkar hålla fast vid sitt partis traditionella, men allt mer föråldrade, motstånd mot den regionala nivån över huvud taget.

Ansvarskommitténs idé har två stora fördelar: starka, funktionella regioner - och en enhetlig regional och statlig indelning av riket. Det innebär att vi på det regionala planet kan samverka och påverka statens olika verksamheter och därmed sköta våra uppgifter bättre. Starka regionala aktörer får en tydlig statlig mot- och förhandlingspart.

För oss pekar ett antal förhållanden tydligt i riktning mot en större, funktionell Mälardalsregion.
- Hälso- och sjukvården är inte ett separat område utan intimt sammankopplat med regionutveckling, tillväxt, miljö och infrastruktur.
- Indirekt valda kommunalförbund för olika frågor, som till och med kunde ha olika geografiska gränser, är ett såväl mindre demokratiskt som mer splittrat och mindre effektivt alternativ till en direktvald, funktionell region.
- De tänkta regionernas kompetenskatalog är inte särskilt konstitutionellt omvälvande. Det handlar om kraftsamling i en tydligare, mer relevant och mer demokratisk organisation än dagsläget med län och landsting.

Viktigast av allt: människorna i Mälardalen har redan börjat bygga sin funktionella region med boende och arbete. Men denna underifrånprocess, som är en absolut förutsättning för en stark region som är attraktiv och konkurrenskraftig för sina invånare och i omvärlden, hotar att stanna av om inte politik och organisation hänger med och river de förlegade gränshindren.

Också Stockholm och Mälardalen måste våga ta i regionfrågan!

Det är kort sagt dags att sluta markera revir och konstruera onödiga problem. En regeringsallians som vill satsa på förutsättningar för jobb och välfärd måste inse att funktionella regioner inte är onödig möda utan ett av de viktigaste medlen för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Vi känner många moderater med en mer modern syn än sin partiledning och hoppas att deras röster, som fick delvis genomslag på den moderata partistämman, ska bli avgörande.

Publicerat i VLT 24-11-2007

2008-12-17T14:40:00.003+01:00

Också Stockholm och Mälardalen måste våga ta i regionfrågan!

Mälardalen och Stockholm måste våga ta tag i regionfrågan!Regiondebatten har hittills mest präglats av debattglada landshövdingar, enstaka landstingsråd och partisekreterare som helst vill slippa ta i frågan.

Samtidigt har samtalen om hur Sveriges framtida regioner ska se ut konkretiserats i princip över hela landet - utom i Mälardalen.

Det är hög tid att konkret driva frågan. Därför är vi besvikna över att moderaternas partiledning verkar hålla fast vid sitt partis traditionella, men allt mer föråldrade, motstånd mot den regionala nivån över huvud taget.

Ansvarskommitténs idé har två stora fördelar: starka, funktionella regioner - och en enhetlig regional och statlig indelning av riket. Det innebär att vi på det regionala planet kan samverka och påverka statens olika verksamheter och därmed sköta våra uppgifter bättre. Starka regionala aktörer får en tydlig statlig mot- och förhandlingspart.

För oss pekar ett antal förhållanden tydligt i riktning mot en större, funktionell Mälardalsregion.
- Hälso- och sjukvården är inte ett separat område utan intimt sammankopplat med regionutveckling, tillväxt, miljö och infrastruktur.
- Indirekt valda kommunalförbund för olika frågor, som till och med kunde ha olika geografiska gränser, är ett såväl mindre demokratiskt som mer splittrat och mindre effektivt alternativ till en direktvald, funktionell region.
- De tänkta regionernas kompetenskatalog är inte särskilt konstitutionellt omvälvande. Det handlar om kraftsamling i en tydligare, mer relevant och mer demokratisk organisation än dagsläget med län och landsting.

Viktigast av allt: människorna i Mälardalen har redan börjat bygga sin funktionella region med boende och arbete. Men denna underifrånprocess, som är en absolut förutsättning för en stark region som är attraktiv och konkurrenskraftig för sina invånare och i omvärlden, hotar att stanna av om inte politik och organisation hänger med och river de förlegade gränshindren.

Också Stockholm och Mälardalen måste våga ta i regionfrågan!

Det är kort sagt dags att sluta markera revir och konstruera onödiga problem. En regeringsallians som vill satsa på förutsättningar för jobb och välfärd måste inse att funktionella regioner inte är onödig möda utan ett av de viktigaste medlen för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Vi känner många moderater med en mer modern syn än sin partiledning och hoppas att deras röster, som fick delvis genomslag på den moderata partistämman, ska bli avgörande.

Liselott Hagberg, riksdagsledamot, ordförande i Sörmland
Gabrielle Peteri, ordförande i Örebro län
Sigge Synnergård, ordförande i Västmanland
Maria Wallhager, landstingsråd, ordförande Stockholms län

Publicerat i VLT 24-11-2007

"Sätt regionen i fokus"

2008-12-17T14:26:00.004+01:00

Olle Schmidt (fp)
Hans Wallmark (fp)

Det är dags att sätta ned foten i frågan om en ny svensk regionindelning. Staten måste, efter fyrtio år av utredningar, samla sig. Men Ansvarskommitténs förslag om sex till nio regioner lär bli svårt att förverkliga. Det skriver riksdags- och partistyrelseledamoten Hans Wallmark (m) tillsammans med Olle Schmidt (fp), Europaparlamentariker och ledamot i Ansvarskommittén.

Hur skall Sverige styras? Hur skall balansen se ut mellan stat, region och kommun? Utvecklas vårt land bättre med fler kommuner eller färre? Skall vi rensa i den regionala röran? Eller skall staten ta ett större ansvar för den generella välfärden? Behövs verkligen drygt 550 statliga myndigheter? Dessa och många andra frågor har inte precis blivit mind-re angelägna att ställa sedan alliansens fyra partiledare förklarat att den regionala utvecklingen måste växa fram underifrån. Ett utspel som kvickt kritiserades.

Att vi får igång en bredare debatt om hur vårt land skall styras, hur ansvar skall fördelas och hur Gustav Vasas och Axel Oxenstiernas Sverige geografiskt skall indelas, är alldeles utmärkt. Inom våra båda partier finns olika uppfattningar, men vi tror att det nu är tid att lägga fyrtio år av utredande bakom oss. Staten behöver samla sig.

Vi är övertygade om att det finns en bred uppslutning bakom tanken på att det svenska folkstyret skulle må väl av mer regionalt och lokalt tänkande. Glädjande nog är politiker av skilda kulörer överens med näringsliv och andra viktiga aktörer att det finns en outnyttjad regional kraft i vårt land, det finns en regional tillväxtlogik.

Moderaternas partistyrelse har antagit ett idédokument kring regioner som skall behandlas vid partistämman i oktober. Där betonas mångfalden och asymmetrin samt att regioner skall växa fram och inte bli en påtvingad konstruktion. En del av kritikerna har riktat in sig på sjukvården. Flera hävdar att om landstingen avvecklas skulle problemen i svensk sjukvård lösas. Det är ett förenklat synsätt om än på många sätt begripligt. Det finns förvisso skäl att fokusera intresse på att göra något åt vad som kan uppfattas som landstingsbyråkratier med politisk detaljstyrning som går ut över medarbetare och i förlängningen patienterna.

Statens regionala roll bör minska vad gäller utvecklingsfrågorna. Skåne och Västra Götaland kan tjäna som goda förebilder. Det handlar i första hand om miljö, infrastruktur, kultur samt den regionala utvecklingen och planeringen. Också inom arbetsmarknads- och näringslivspolitiken och på utbildningsområdet finns expansiva idéer. Det förs en diskussion om regionalt ansvar för gymnasierna, liksom ett ökat regionalt engagemang inom högskolepolitiken. Planeringsansvaret ligger på kommunerna, även om det finns ett ökande behov av regional samordning och samverkan. Att någon regionkommun tar över alltihop är inte möjligt, än mindre önskvärt. Dock behöver de regionala intressena komma mer i fokus. Här går det att fundera kring statens roll. Länsstyrelserna har ett statligt samordningsansvar, ändå händer det att just myndigheter som Banverket, Vägverket eller Luftfartsverket överklagar förslag till kommunala detaljplaner som länsstyrelserna ställt sig bakom. För den enskilde medborgaren, beroende av besluten, blir det förvirrande att statens ena hand inte tycks veta vad den andra gör. Den geografiska indelningen måste ske med varsamhet. Ansvarskommittén anger att sex till nio regioner är att föredra. Men det blir nog svårt att komma dithän. Redan kommer skarpa protester från Halland, likaså från Mälardalen.

Geografin är förvisso ett problem för närheten i demokratin. Men demokrati handlar också om effektivitet och förmåga att skapa livskraftiga förutsättningar i en ny tid, då vi vet att människor kommer att behöva röra sig över ett större område för att kunna bo kvar och ha ett arbete. Skåne är ett gott exempel som på något årtionde utvecklats från många små arbetskraftsområden till i praktiken ett enda. Sverige skulle må väl av att närma sig stora delar av övriga Europa, där den regionala nivån spelar en allt viktigare roll. Inte minst finns en logisk koppling till en gemensam identitet genom historia, traditioner och kultur som delas. 500 år efter att Gustav Vasa formade den svenska enhetsstaten är det nu dags att bejaka den mångfald och den stimulerande olikhet som vårt land också rymmer.

Mälardalen och regionindelningen

2008-12-08T13:59:00.002+01:00

REGIONEN OCH GRUNDEN FÖR INDELNINGEN

Håkan Welin

Ansvarskommitténs betänkande har – oavsett vad man anser om dess resultat – startat en viktig diskussion kring Sveriges framtida organisation. Detta gäller bland annat förhållandet mellan det statliga, landstingskommunala och kommunala beslutsfattandet. Dels vad gäller förhållandet mellan infrastrukturutveckling och tillväxt t.ex. rörande konkurrenskraft nationellt och internationellt, dels ansvaret för sjukvårdens utveckling och organisation/uppgift och slutligen även frågor som mera hänger samman med demokratin.

I debatten låser vi fast oss vid dagens eller ännu värre vid gårdagens tänkande när det gäller hur vi ska se på vår framtida organisation. Det förekommer t.ex. i debatten argument som att varför inte lägga regiongränserna efter större vägar och järnvägar. Samtidigt börjar idag en alltmer högljudd opinion synas angående den eftersläpning på detta område som skett genom flera årtionden att göra sig gällande.

Vi måste se framåt, tänka i termer av hur det ska komma att se ut i framtiden. I Axel Oxenstiernas organisatoriska lösning var motiven att kungamakten, ständerna, behövde en organisation som tillförsäkrade makten försörjning av ekonomiska medel och för att kunna säkra krigsföringen som bedrevs ljust då. De nuvarande svenska länen härstammar i huvudsak från Axel Oxenstiernas reformer på 1630-talet.

I dag behöver vi på ett mycket mera konstruktivt sätt se framåt, inte minst gäller det vår förmåga att i framtiden framstå som ett alternativ med utgångspunkt i vår geografiska del av EU, men även när det gäller konkurrenskraften och åtminstone ett bibehållet välstånd.
Den geografiska indelningen är ett av de områden som hett diskuteras. Men – denna indelning är trots allt en konsekvens av vilka resultat man kommer fram till utifrån huvudfrågorna infrastrukturutveckling och tillväxt t.ex. rörande konkurrenskraft nationellt och internationellt, dels ansvaret för sjukvårdens och slutligen de demokratiska aspekterna.

När det gäller själva debatten kring införandet av regioner som mellanstatlig organisation, finns i huvudsak två läger med helt olika uppfattningar. Den klart till numerären mindre uppfattning som t.ex. förespråkas av förre socialdemokratiske partisekreteraren Lars Stjernqvist och miljöpartiets Gudrun Lindvall. Deras ståndpunkt kan formuleras på så sätt att man vill skapa flexibilitet och samverkan mellan mindre regioner, i stället för att bygga ett stort, solitt system. En annan ståndpunkt inom denna grupp vill skrota tanken på storregioner men också slopa dagens landsting och bara behålla två demokratiska nivåer, stat och kommuner, där den avancerade sjukvården tas över av staten och primärvården av kommunerna.

Den andra allt dominerande uppfattningen är att större regioner behöver skapas. Och motiven är många i denna grupp. Ett av skälen har att göra med behovet av en bättre grund för regionalt samarbete och utveckling samt en bättre statlig organisation på regional nivå. Andra skäl är förbättrade förutsättningar för den regionala utvecklingen och för kollektivtrafiken, bristande politisk samordning, den utveckling som redan idag i praktiken sker på arbetsmarknadsområdet, inom infrastrukturen, företagsutvecklingen och kommunikationerna liksom konkurrensläget på EU-nivå.

Dock går åsikterna om dels takten för detta tillskapande och makten eller ansvaret för dess tillkomst isär i denna åsiktsgrupp. Reinfeldt har vid olika tillfällen uttryckt att ett beslut inte ska fattas nu, och tillsatt nya landshövdingar i för regiondiskussionerna känsliga län med anställning fram till 2014. Dels finns i detta en motsatt uppfattning förespråkad av Anders Björck, landshövding i Uppland: ”Om de stora regionerna inte genomförts till 2010 ska staten tvinga fram förändringen till 2014”. Och slutligen har vi den uppfattning som förespråkas av flera politiker på olika nivåer ute i landet, vilken även börjat omsättas praktiskt. Nämligen att kraften för förändring måste komma underifrån, eller som landshövdingen för Sörmlands län uttrycker det: ”är det inte en fråga i första hand för befolkningen och för de förtroendevalda i de länen?”
Slutligen förs en mycket mindre debatt om antalet regioner vilket synbarligen är en konsekvens av den större debatten kring vilka faktorer som ska vara avgörande för utformningen av en region.

Ansvarskommitténs tänkta utformning kan sammanfattas enligt nedan:
1. direktvalda regionparlament
2. beskattningsrätt
3. ansvar för sjukvård, kollektivtrafik, infrastruktur och regionutveckling.
4. regionernas befolkningsmängd

Jag går nedan igenom hur jag ser på förutsättningarna för vad som ska avgöra regionindelningen. Min slutsats i förhållande till ansvarskommitténs utformning enligt punkterna ovan presenteras sist i detta inlägg.

Grundfrågan anser jag vara: Vilka faktorer ska vara avgörande för utformningen av en region?

Kort kan man dela upp denna fråga i två delar:
A. Regionens funktion gentemot den del av samhället som den ska ”serva”, dvs. vem/vilka den är till för, vilket syfte den avses ha gentemot dessa och vilka krav den avses uppfylla
B. Vilka funktioner den ska uppfylla sett utifrån statsmakternas krav och vilka rättigheter den ska ha i förhållande till staten och kommunerna
Jag har nedan valt att behandla den första punkten. Dock, i båda dessa aspekter utgör tidsperspektivet en mycket viktig grund för ställningstagandet. Som vi minns har Axel Oxenstiernas indelning levt i 400 år. Den indelning som vi nu står inför torde rimligen inte leva lika länge, förändringens tidevarv är snabbare i dag än på Oxenstiernas tid, men avgörandet ska i vart fall ses som funktionellt för den del av landet som berörs, men även gentemot ett framväxande EU och Europa och den globala förändringstakt som pågår. Den bör som jag ser det sålunda inte utgå ifrån dagens situation utan morgondagens.

Det är även av vikt notera att de två aspekterna ovan ibland kan fungera kontrafunktionellt mot varandra, vilket leder till svåra prioriteringsavgöranden.

Infrastruktur och tillväxt
Detta är ett av de allra tyngsta argumenten i debatten kring regionernas vara eller icke vara.
I mycket handlar det om förbättrade förutsättningar för den regionala utvecklingen och för kollektivtrafiken..I ett internationellt perspektiv är de svenska länen alldeles för små för att bära den ekonomi och kompetens som krävs i den globala konkurrensen.

Större regioner skulle ge större tillväxt
Jan Edling menar att det skulle bli fler nya jobb och kraftigare ekonomisk tillväxt, om det blev större regioner i Sverige. Det eftersom det skulle göra att samarbetet mellan olika myndigheter, och mellan myndigheter och näringslivet, blev bättre.
Exempelvis skulle det kunna bli enklare och billigare att pendla till jobbet, och gymnasieutbildningar skulle bättre kunna utformas efter en regions speciella behov.
En stark, vidgad huvudstadsregion vore tvärtom en tillgång för hela Sverige genom större internationell konkurrenskraft och ett starkare varumärke

Ewa Callhammar (fp) vill absolut tillhöra Stockholm.- Det är där tillväxtzonen finns. Mälardalen är motorn för Sverige.- Man brukar säga att det är där befolkningen finns som tillväxten finns. Globalt är Sverige väldigt litet och även om vi blir tre miljoner i regionen så är det smått.Att Katrineholm hamnar långt ute i regionens kant tror hon inte försämrar möjligheterna.
Från ekonomiska utgångspunkter bör regioner växa upp underifrån, näringslivets och företagandets villkor och vilja bör styra vilka samarbetsområden som är bäst och det är ytterst tveksamt om ansvarskommittén kommer i närheten av så subtila värderingar; snarare bygger man vidare på traditionell indelning.

Saken handlar alltså om hur förvaltningen ska kunna effektiviseras och bidra till en starkare ekonomisk utveckling, det vill säga om hur samhällsorganisationen kan skapa förutsättningar för en utveckling som håller den internationella konkurrensen stången.
Detta är naturligtvis att övervärdera regionernas betydelse. Varför skulle fem till nio regioner med vardera några miljoner invånare var och en vara bättre än ett helt land med nio miljoner på att klara den globala konkurrensen? Sverige är i globala sammanhang inte större än att det är en fördel att hela landet samarbetar.
– Då har vi möjlighet att utveckla produkter och vi har möjlighet att förse näringslivet med arbetskraft på ett bra sätt.

I en utredning som flera länsstyrelser gjorde för några år sedan, så hävdas att tillväxten skulle öka med 0,3 procent per år fram till år 2010, bara samverkan i Mälardalen blev bättre.
Det finns å andra sidan kritiker, som menar att indelning i större regioner inte skulle ge några ekonomiska fördelar. Exempelvis menar regiondirektören i Halland, Martin Andrae, att det inte skulle ge högre tillväxt om Halland blev en del av en större region, istället för ett eget län.
Men från Företagarnas sida påpekar man att det krävs att det blir verkliga förändringar i den förda politiken, och inte bara en pappersprodukt av regionindelningen, för att det ska bli bättre för företagen.

Johan Danielsson, generalsekreterare i Mälardalsrådet, som är en intresseorganisation för kommuner och landsting, menar att det finns stöd i forskning för att större regioner är bra för företagen och också ger fler jobb.
– Det är klart att större regioner ger större tillväxt. De skapar chans att få en bättre matchning mellan de som söker jobb och de som ger jobb, företagen.
– Folk tjänar mer pengar för de kan välja mellan jobben, och man får bättre matchning mellan jobb och personer. Så det är oerhört viktigt för dem att det blir större administrativa regioner, säger Johan Danielsson, generalsekreterare i intresseorganisationen Mälardalsrådet.

Kollektivtrafiken
T.ex. i Uppland, Västmanland och Sörmland finns redan i dag en i praktiken fungerande region med omfattande arbetspendling till och från Stockholm och behov av samordnade trafiklösningar.
För Östergötlands del kommer den planerade Ostlänken att reducera restiden till Stockholm till en timme vilket medför tillhörigheten till en utvidgad Mälarregion mera motiverad.
Pendling till och utflyttning från Stor-Stockholm har alltmer ökat trycket på behovet av en gemensam taxa. En fråga man försökt att lösa i minst tio år, men där en lösning nu synes vara i antågande.

Jimmy Jansson, s, vice ordförande i kommunstyrelsen i Eskilstuna anser, med dessa skäl som grund, att Sörmland ska tillhöra samma region som Stockholm. Människor bor i Sörmland och pendlar till Stockholm. ”Det måste vara det beteendet, den verklighet som redan finns, man ska ta hänsyn till, inget annat. Att göra något annat vore direkt ologiskt” anser han, ”människor i Mälardalen hör redan ihop. Det går inte att blunda för det. De bor, jobbar och rör sig i hela Mälardalsregionen.”

Sörmlandspolitikerna har naturligtvis en viktig poäng angående trafikpolitiken. Här utgör hela Mälardalen, inklusive Stockholms län, ett gemensamt område som måste finna gemensamma lösningar för att det ska fungera. Däremot är det inte säkert att invånarna i hela detta område har gemensamma intressen av hur annan infrastruktur ska se ut och finansieras.

Ny Stockholmsregion kan bli för liten
Moderaterna är djupt oeniga om hur länen i landet framöver ska förvandlas till färre men större regioner. Det gäller också förslaget att Stockholmsregionen i stort skulle bli kvar som det nuvarande länet.
Stockholmsmoderaten Chris Heister tycker att det skulle innebära onödiga gränsdragningar i Mälardalen (Ekot)

”Storregioner ger fördelar för företag”
För företagen finns det flera fördelar med större regioner istället för län, menar Jan Edling, som är analytiker på statliga Vinnova.
– Jag tror att samarbetet mellan de regionala politikerna, näringslivet och universitet och högskolor kan stärkas. Och det behöver vi definitivt om vi ska kunna stärka konkurrenskraften i varje region i landet, säger Jan Edling, analytiker på Vinnova.
Intressant är att ett av moderaternas huvudargument är att en Mälardalsregion av den omfattning som många hävdar – med fem av de nuvarande länen ingående – skulle hota den svenska staten.

"Planeringen kan inte göra halt vid våra länsgränser"
Ansvarskommitténs ordförande Mats Svegfors försvarar förslaget om stora regioner som läggs fram i dag: Den lokala nivån är för liten för att kunna "äga" planeringsfrågorna. Ökande internationell konkurrens och förskjutning av tyngdpunkten i ekonomin från industri till kunskapsarbete har gjort att våra gamla administrativa gränser sprängts.

Uppenbart är att den tilltagande internationella konkurrensen och globala arbetsfördelningen, i kombination med en tyngdpunktsförskjutning i ekonomin från traditionellt industriarbete till kvalificerat kunskapsarbete, förändrar ekonomins geografi.

En aspekt på detta är att de lokala arbetsmarknaderna blir större och spränger vedertagna administrativa gränser. Människor rör sig i sin vardag över allt större avstånd: man bor på en plats och arbetar på en annan. Planering av infrastruktur, pendlingstrafik och boende kan inte göra halt vid befintliga länsgränser.

En annan aspekt är att produktion och produktionsvillkor skiljer sig alltmer mellan olika delar av landet. Om vi inte skapar förutsättningar för att anpassa tillämpningen av viktiga regelsystem till de förhållanden som råder lokalt och regionalt är risken att vi får offentliga system av kastrullklippningsmodellen, en modell för alla som inte passar någon.

Oavsett om det gäller infrastruktur eller sociala system är det nästan alltid så att den lokala nivån är för liten för att kunna "äga" frågorna och den centrala för stor för att kunna anpassa enhetliga system till regionala och lokala förhållanden. Den nödvändiga utvecklingskraften i offentlig verksamhet förutsätter närhet till en ofta rätt mångfasetterad verklighet. Likvärdigheten förutsätter samtidigt att reformstrategier och uppföljning hålls samman av staten.

”Regionindelningen bör följa trafiken”
Våra nuvarande län och landsting är för små. Länsgränserna drogs upp av Axel Oxenstierna på 1600-talet med hänsyn till dåtidens behov. Länen skildes mestadels åt av sjöar, vattendrag och stora otillgängliga skogar, till exempel Kolmården, som var svåra och farliga att ta sig igenom. De har i stort sett fungerat tillfredsställande intill våra dagar.

Med dagens kommunikationer ställs det dock annorlunda krav. Orter i olika län ligger på pendlingsavstånd från varandra. Från Linköping och Norrköping når man Stockholm på mindre än 2 timmar. När Ostlänken är färdig kommer de att ligga på pendlingsavstånd från Stockholm. Nyköping/Oxelösund ligger redan idag på pendlingsavstånd från såväl Stockholm som orter i Östergötland. Liknande förhållanden råder på andra håll i landet. Utvecklingen inom näringslivet och kraven på en flexibel arbetsmarknad kräver utvecklade och bättre samordnade kommunikationer.

Kommunikationerna tycks ju vara det centrala problemet. Varför utgår man då inte från den existerande och planerade infrastrukturen. Större vägar och järnvägar löper som pulsådror genom landet. Varför knyter man inte regiondiskussionerna till dessa trafikstråk. Kanske kunde vi då få en region E4, en region E18/E20, en region E6 o s v. Om man definierar sådana stråkregioner kan ju sedan kommunerna själva få välja vilken region de vill knyta an till.

”Billigare pendling skapar nya jobb”
Ett exempel är pendlingen i Mälardalen, där det kostar drygt 2500 kronor per månad att tågpendla till Stockholm från Uppsala, Västerås och Eskilstuna.

Utvecklingsfrågorna
Utvecklingsfrågorna blir regionernas – både vad gäller makt och innehåll, exempelvis får regionerna både resurser och ansvar för att hantera en del av infrastruktursatsningarna.

Långsiktigt starka regioner byggs underifrån, hellre sammanslutning utifrån regionala förutsättningar än gemenskap framtvingad med passare, linjal och statistik. Detta skulle säkert lugna de upprörda känslorna i Halland, som inte vill styckas upp i många små delar. Målet måste vara mer regionalt självbestämmande, inte strukturell enhetlighet till varje pris.Starka regioner är oerhört intressanta globalt sett, mer än stater, när det söks livskraftiga och expanderande etableringsområden. Därför måste Stockholm, Sörmland, Västmanland och Uppland ha fria händer att gå samman för att maximera sin attraktionskraft och utvecklingspotential i global konkurrens. Om hela Mälardalen vill bilda en storregion ska den kunna göra det.

Storstäderna är nationella "tillväxtmotorer". Det är viktigt att de står starka i konkurrensen med andra städer som Amsterdam, Hamburg eller Dublin. Det tjänar alla på - också de delar av landet där ingen storstad finns.

I andra delar av Europa är detta det förhärskande synsättet. Här ser man att internationellt starka storstadsregioner är en tillväxtfaktor för hela landet. Storstadsdimensionen är på frammarsch. "Asymetrier", ordningar som avviker från de i ett land allmänt gällande när det gäller regionala organs uppgifter - är vanliga.

En av Tony Blairs första insatser när han tillträdde som premiärminister, var att knyta samman London i ett Greater London Council. Det som av kommittén ses som ett problem, storstadsregionens växtkraft och attraktivitet, ses av de flesta andra i EU som en tillgång.

När OECD för ett knappt år sedan utvärderade Stockholm-Mälarregionen fann man att den, i viktiga hänseenden, tillhörde det internationella toppskiktet när det gäller utvecklingsförutsättningar. Man noterade den spontana samverkan som pågår över länsgränserna, och efterlyste ännu mer av samordning och samarbete.

Men en historisk chans att se till att den formella samhällsorganisationen överstämmer med reella förhållanden på framväxt - den ordning som väljs av tiotusentals människor när de idag pendlar över länsgränsen - går förlorad om kommitténs principer förverkligas. Det vore synd - för Mälardalen, men också för Sverige.

SLUTSATSER
Ansvarskommitténs tänkta utformning bör, sett utifrån ovanstående, sålunda ändras och avgörande för regionernas utformning bör istället vara::
1. behoven och förutsättningarna inom det område regionen ska omfatta
2. ansvar för kollektivtrafik, infrastruktur och regionutveckling.
3. direktvalda regionparlament
4. beskattningsrätt

En mera omsorgsfull kartläggning av dagens och framtidens samverkansbehov kan komma att finna att dessa på en rad områden handlar mer om kommuner än om län eller regioner.