Regionindelningens genomförande

Låter vi landstingen styra regionindelningen, blir effekten byte av namn från "landsting" till "region" – i övrigt ingen förändring!

Tillväxtens betydelse i nationell, Europeisk och global mening ökar. Sverige måste vinnas för insikten om sambandet mellan jobb och företagande i privat sektor och välstånd, att endast privat sektor är skattebas och att enda sättet att få bättre resurser till vård och skola, rättvisa kvinnolöner i offentligt finansierade tjänster etc. är en god tillväxt i den privata sektorn.

SKL konstaterar att det krävs starka och konkurrenskraftiga regioner för att möta utmaningarna i framtiden: "regional och lokal utveckling utgör en bas för Sveriges nationella tillväxt och konkurrenskraft".

Regeringen uttrycker sig på följande sätt: ”Genom att stärka den lokala och regionala konkurrenskraften, och skapa bättre förutsättningar för företagande, innovationer och investeringar, kan tillväxtpotentialen i hela landet stärkas. Politiska åtgärder som främjar företagande, innovation och förnyelse, kompetensförsörjning och ökat arbetskraftsutbud, tillgänglighet samt en god servicenivå är nödvändiga för att stärka lokal och regional utvecklingskraft. Den nationella utvecklingskraften är beroende av hur väl de unika förutsättningar som finns lokalt och regionalt tas tillvara av bland annat medborgare och företag.” (Näringslivsdepartementet, Regional tillväxtpolitik)

Skilda typer av funktionella samband utvecklas i olika delar av vårt land. Det är dessa samband som måste ligga som grund för regionindelningen. En genomtänkt och välgrundad insikt om utvecklingen av dessa lokala samband ger för Sverige större konkurrenskraft i Europa och globalt.

Den pågående utvecklingen visar på flera olika förutsättningar för den framtida regionindelningen. En aspekt på denna utveckling är att de lokala arbetsmarknaderna blir större och spränger ve¬dertagna administrativa gränser. Människor rör sig i sin vardag över allt större avstånd: man bor på en plats och arbetar på en annan. Planering av infrastruktur, pendlingstrafik och boende kan inte göra halt vid befintliga länsgränser.

En annan aspekt är att produktion och produktionsvillkor skiljer sig alltmer mellan olika delar av landet. Om vi inte skapar förutsättningar för att anpassa tillämpningen av viktiga regelsystem till de förhållanden som råder lokalt och regionalt är risken att vi får offentliga system av kastrullklippningsmodellen, en modell för alla som inte passar någon.

Långsiktigt starka regioner byggs underifrån, hellre sammanslutning utifrån regionala förutsättningar än gemenskap framtvingad med passare, linjal och statistik. Målet måste vara mer regionalt självbestämmande, inte strukturell enhetlighet till varje pris. Starka regioner är oerhört intressanta globalt sett, mer än stater, när det söks livskraftiga och expanderande etableringsområden.
En utveckling och regional indelning baserad på funktionella samband mellan kommuner och inte på sekundära ekonomier är således grunden för den svenska ekonomin och konkurrenskraften. Detta innebär att basen för regionindelningen måste vara den kommunala nivån, inte landstings- eller länsnivån.

Det är vidare viktigt notera att Ansvarsutredningens förslag inte är en landstingskommunal förändringsstrategi. Det är inte heller så att samma motiv till regional indelning kan råda över hela landet. I flera län i dagens Sverige skiljer sig de kommunala förutsättningarna åt.

En nyritning av den svenska kartan med regioner bör därmed inte följa dagens länsgränser. I annat fall vidmakthåller vi bara Oxenstiernas 400-åriga mall. Vi måste inse detta. Vi måste visa respekt för de olika landsändarnas skilda förutsättningar, och vi måste ta avstamp i framtidens alltmer konkurrensutsatta globaliserade värld! Vi måste ta ansvar för, och utnyttja de olika drivkrafter som genererar effekter gentemot resten av landet.