Region Mitt och Dalarna/Gävleborg

Det är intressant att i Sundsvalls Tidning notera att Regionförbundet Jämtland/härkedalen och Västernorrland trycker på i bildandet av en Region Mitt. De skriver att ”denna lösning har ett stort folkligt stöd och en stark uppbackning från näringslivet.”

Detta är utmärkta initiativ och det är även för resten av landet bråttom eftersom förslagen ska vara klara vid 2011 års utgång.

I samband med debatten om huruvida Gävleborg och Dalarna ska tillhöra Stockholm-Mälardalsregionen, visar de som verkar för Region Mitt en sundhet när de påpekar att en region där också dessa län ingår ”skulle kunna växa sig stark. Det är vår bestämda uppfattning att den skulle bli än mer kraftfull.” De upplyser om de gemensamma behov man har av infrastruktursatsningar. De påpekar även att det finns en kraftfull potential för direkt näringsutveckling.

Styrelsen för Region Mitt har total politisk enighet.

Dock, fortfarande grundar man resonemanget på att län ska slås ihop, enligt min åsikt ska grunden vila på kommunerna. Men samtidigt kan även noteras att förutsättningarna för Region Mitt skiljer sig på väsentliga punkter från förutsättningarna för Region Stockholm-Mälardalen.

MOTIV TILL MÄLARDALSREGIONEN INKL STOCKHOLM

Skälen för en stor regionförändring har att göra med behovet av en bättre grund för regionalt samarbete och utveckling samt en bättre statlig organisation på regional nivå. I vissa delar av landet också för att underlätta utvecklingen av den framtida sjukvården. Men det handlar även om förbättrade förutsättningar för den regionala utvecklingen och för kollektivtrafiken.

Huvudskälet till regionförändring
Huvudskälet till regionöversynen är, enligt min mening, att se till vilka funktioner som kräver mycket större geografiska och/eller större befolkningsmässiga enheter än dagens kommuner. I ett internationellt perspektiv är de svenska länen alldeles för små för att bära den ekonomi och kompetens som krävs i den globala konkurrensen. T.ex. när det gäller trafikpolitiken - och bygget av Citybanan. Här utgör hela Mälardalen, inklusive Stockholms län, ett område som måste finna gemensamma lösningar för att det ska fungera.

Vidare påverkas utvecklingen av näringslivets och företagandets villkor och vilja, något som alltmer styr vilka samarbetsområden som är bäst. Vi måste inse det Europeiska perspektivet, acceptera att vi är en del av EU och att Sverige globalt är väldigt litet. Konkret är det faktiskt så att även om Stockholm-Mälardalen som region skulle bildas med nästan tre miljoner i regionen, så är det smått. Forskningen har också visat att storstäderna är nationella "tillväxtmotorer". Det är viktigt att Sverige och Stockholm står starkt i konkurrensen med andra städer som Amsterdam, Hamburg eller Dublin. Det tjänar alla på - också de delar av landet där ingen storstad finns.

I andra delar av Europa ser man att internationellt starka storstadsregioner är en tillväxtfaktor för hela landet. Storstadsdimensionen är på frammarsch. "Assymetrier" - ordningar som avviker från de i ett land allmänt gällande när det gäller regionala organs uppgifter - är vanliga.

Och för att citera Mats Svegfors (!): ”Den lokala nivån är för liten för att kunna "äga" planeringsfrågorna. Ökande internationell konkurrens och förskjutning av tyngdpunkten i ekonomin från industri till kunskapsarbete har gjort att våra gamla administrativa gränser sprängts.” En aspekt på detta är att de lokala arbetsmarknaderna blir större och spränger vedertagna administrativa gränser. Människor rör sig i sin vardag över allt större avstånd: man bor t.ex. på en plats och arbetar på en annan. Planering av infrastruktur, pendlingstrafik och boende kan inte längre göra halt vid befintliga länsgränser.

I ett längre perspektiv kommer landstingen att vara för små för stora investeringar. Det har redan visat sig i och med att flera sjukhus går samman för att köpa in tung utrustning, specialiseringen sker över hela landet osv.

Jag tycker att argumentet att en Stockholm-Mälardalsregion kan bli för stark och kraftfull, inte håller. Definitivt inte i ett europeiskt perspektiv eller globalt. Då fortsätter vi bygga på samma synsätt som i andra historiska sammanhang, att Sverige är en stor och betydelsefull kraft i världen. Det paradoxala är att många av de drivkrafter som Ansvarskommittén anser motiverar en regionreform är alldeles särskilt väl representerade inom Stockholm-Mälardalen. Det skulle dock ge landet förutsättningar för att utvecklas till en stark partner globalt. Starka regioner är oerhört intressanta globalt sett, mer än stater när det söks efter livskraftiga och expanderande etableringsområden. OECD har också bekräftat utvecklingsförutsättningarna för Stockholm-Mälardalen som region.

Ett litet exempel är att arbetsmarknaden idag är länsöverskridande. Kommitténs egna underlag visar att så snart som 2015 kommer Stockholm, Uppsala, Söder¬manland och Västmanland att ha vuxit samman till en arbetsmarknadsregion. Här finns en ansamling starka universitet, som redan samverkar och behöver samverka än tätare för att stå starka i den internationella konkurrensen. Trafikflödena flätar samman de fyra länen.

Det är inget sammanträffande att i alla de förslag kommittén beställt som underlag hålls dessa fyra län samman i en region.

En stark, vidgad huvudstadsregion vore tvärtom en tillgång för hela Sverige genom större internationell konkurrenskraft och ett starkare varumärke.

Ta initiativ i regionindelningen!

I början på februari i år 2011 arrangerade Mälardalsrådet ett seminarium med anledning av att det är hög tid att ta tag i regionfrågan. Redan i år måste man vara överens! Regeringen har utsett Mats Sjöstrand som senast i december 2012 ska lämna ett betänkande i frågan.

Stockholm-Mälardalsregionen har en lång väg att vandra. Det finns inget gemensamt synsätt, och ska tidsplanen hålla måste ambitionen från regeringen om att initiativen ska komma från den lokala och regionala nivån ökas. Initiativ som ska mynna ut i bra förslag.

Problemen är många och den största stötestenen är Stockholms roll. Jag anser att det är de funktionella faktorerna som måste få styra. En åsikt som stöds också av Södermanland och delar av Uppland. Ansvarskommitténs befolkningstak på 2 miljoner är inte acceptabelt i dessa sammanhang och det har också blivit allt mer oklart huruvida detta gäller. Signalerna från Stockholm är också lite grumliga.

Samtliga på seminariet var överens om att funktionalitet och legitimitet måste få styra regionindelningen. Man måste ta hänsyn till arbetsmarknadssituationen, utbildningssamarbetet och forskningsutvecklingen inom hela Mälardalsregionen.
En folkvald församling som ska styra i regionen måste kunna grunda sin mandat på gemensamma sammanhang ur framför allt dessa faktorer. Det har påpekats tidigare inte minst från Kammarkollegiet.