Regionindelningens genomförande

Låter vi landstingen styra regionindelningen, blir effekten byte av namn från "landsting" till "region" – i övrigt ingen förändring!

Tillväxtens betydelse i nationell, Europeisk och global mening ökar. Sverige måste vinnas för insikten om sambandet mellan jobb och företagande i privat sektor och välstånd, att endast privat sektor är skattebas och att enda sättet att få bättre resurser till vård och skola, rättvisa kvinnolöner i offentligt finansierade tjänster etc. är en god tillväxt i den privata sektorn.

SKL konstaterar att det krävs starka och konkurrenskraftiga regioner för att möta utmaningarna i framtiden: "regional och lokal utveckling utgör en bas för Sveriges nationella tillväxt och konkurrenskraft".

Regeringen uttrycker sig på följande sätt: ”Genom att stärka den lokala och regionala konkurrenskraften, och skapa bättre förutsättningar för företagande, innovationer och investeringar, kan tillväxtpotentialen i hela landet stärkas. Politiska åtgärder som främjar företagande, innovation och förnyelse, kompetensförsörjning och ökat arbetskraftsutbud, tillgänglighet samt en god servicenivå är nödvändiga för att stärka lokal och regional utvecklingskraft. Den nationella utvecklingskraften är beroende av hur väl de unika förutsättningar som finns lokalt och regionalt tas tillvara av bland annat medborgare och företag.” (Näringslivsdepartementet, Regional tillväxtpolitik)

Skilda typer av funktionella samband utvecklas i olika delar av vårt land. Det är dessa samband som måste ligga som grund för regionindelningen. En genomtänkt och välgrundad insikt om utvecklingen av dessa lokala samband ger för Sverige större konkurrenskraft i Europa och globalt.

Den pågående utvecklingen visar på flera olika förutsättningar för den framtida regionindelningen. En aspekt på denna utveckling är att de lokala arbetsmarknaderna blir större och spränger ve¬dertagna administrativa gränser. Människor rör sig i sin vardag över allt större avstånd: man bor på en plats och arbetar på en annan. Planering av infrastruktur, pendlingstrafik och boende kan inte göra halt vid befintliga länsgränser.

En annan aspekt är att produktion och produktionsvillkor skiljer sig alltmer mellan olika delar av landet. Om vi inte skapar förutsättningar för att anpassa tillämpningen av viktiga regelsystem till de förhållanden som råder lokalt och regionalt är risken att vi får offentliga system av kastrullklippningsmodellen, en modell för alla som inte passar någon.

Långsiktigt starka regioner byggs underifrån, hellre sammanslutning utifrån regionala förutsättningar än gemenskap framtvingad med passare, linjal och statistik. Målet måste vara mer regionalt självbestämmande, inte strukturell enhetlighet till varje pris. Starka regioner är oerhört intressanta globalt sett, mer än stater, när det söks livskraftiga och expanderande etableringsområden.
En utveckling och regional indelning baserad på funktionella samband mellan kommuner och inte på sekundära ekonomier är således grunden för den svenska ekonomin och konkurrenskraften. Detta innebär att basen för regionindelningen måste vara den kommunala nivån, inte landstings- eller länsnivån.

Det är vidare viktigt notera att Ansvarsutredningens förslag inte är en landstingskommunal förändringsstrategi. Det är inte heller så att samma motiv till regional indelning kan råda över hela landet. I flera län i dagens Sverige skiljer sig de kommunala förutsättningarna åt.

En nyritning av den svenska kartan med regioner bör därmed inte följa dagens länsgränser. I annat fall vidmakthåller vi bara Oxenstiernas 400-åriga mall. Vi måste inse detta. Vi måste visa respekt för de olika landsändarnas skilda förutsättningar, och vi måste ta avstamp i framtidens alltmer konkurrensutsatta globaliserade värld! Vi måste ta ansvar för, och utnyttja de olika drivkrafter som genererar effekter gentemot resten av landet.

Utredningen om Region Svealand

Kammarkollegiet har utrett landstingens i Gävleborg, Dalarna och Uppland ansökningar om att bilda en Region Svealand. Utredningen och remisser är nedlåtande för denna idé.

Några remissvar.
Det är uppfriskande att läsa att Enköpings kommun liksom länsstyrelsen i Uppsala protesterar mot förslaget om en Svealandsregion. Enköpings kommuns remissvar sammanfattar sitt svar med att en Svealandsregion blir "en högst onaturlig region för Enköpings utveckling". Länsstyrelsen anser att utredningen är "ofullständig, nyansfattig och ibland rent felaktig". För Enköpings politiker är valet lätt – Enköping tillhör Mälardalen.

Kammarkollegiets utredning
Till att börja med är man noga med att påpeka att det inte ingick i uppdraget att föreslå andra lösningar eller att väga in nationella helhetsperspektiv. Utredningen bedömer bara själva ansökan ställd mot bl.a. Ansvarsutredningens kriterier.

Trots detta inflikar utredningen tre frågor:
1. Ska Svealand och Mälardalen utgöra en, två eller flera regioner?
2. Var ska gränsen mellan regionkommuner dras?
3. Hur stor kan en regionkommun tillåtas bli?
Men - skriver utredarna - att bedöma dessa frågor ingår inte i uppdraget.

När så utredningen gör sina bedömningar kommer man bl.a. fram till följande:
- de ökade geografiska avstånden är en utmaning. "Det går därför inte att finna en gemensam identitet i den tilltänkta Svealandsregionen....". Det blir snarare en administrativ region, konstaterar man.
- det skulle bli en relativt betydande delning av arbetsmarknaderna, något som talar tvärt emot Ansvarsutredningens direktiv.
- kriteriet om regionsjukhus uppfylls
- när det gäller infrastrukturens utveckling kommer uppdelningen av StorStockholms arbetsmarknad att bli ett problem, enligt utredningen, och konstaterar att medborgarna i den tilltänkta regionen får ett mycket sämre inflytande över de vardagliga frågorna.
- skatterna måste höjas i Uppsala län eftersom utdebiteringen idag understiger rikets snitt, medan det i de två andra länen överstiger snittet.
- det är ett mycket ojämnt styrkeförhållande mellan Uppsala och de övriga två länen när det gäller sysselsättningsutvecklingen, Uppsala är klart starkast
- den inomregionala fördelningen av kvalificerad offentlig verksamhet inom högre utbildning och sjukvård kan stöta på stora svårigheter
- inkomstmässigt är skillnaderna i produktivitet/intjänandeförmåga betydande enligt utredningen
- om man, som utredningen gör, jämför med Västra Götaland, kommer förtroendeuppdragen att minska, vilket leder till demokratiska problem jämfört med dagens läge
- utredningen konstaterar att den regionala identiteten är splittrad med stora befolkningsförändringar genom tiderna
- "det är svårt att anse att de historiska, ekonomiska sambanden indikerar en gemensam identitet", "Dalarna och Gävle har betydligt fler beröringspunkter och historiska funktionella samband mellan varandra än med Uppsala" skriver utredningen.
- det finns mycket lite som talar för att etermedia stödjer utvecklingen av en Svealandsregion
- "en uppdelning av människors, företags och offentliga verksamheters etablerade vardagsgeografi sannolikt inte kommer att bidra till att öka en regionkommuns legitimitet. Det kan ur legitimitetssynpunkt tala emot att skilja delar av Uppland från Stockholm."
- "Nuvarande samverkan i de tre länen talar inte heller för att en gemensam identitet håller på att byggas upp."

Jag kan bara konstatera att underlaget för en Svealandsregion är ihåligt, både i Kammarkollegiets genomgång och konstateranden, och i de remissvar som nämnts ovan.
Men - jag kan också konstatera att bildandet av en Mälardalsregion får ökat stöd! Faktiskt även i Kammarkollegiets utredning!

Vad är viktigt för invånarna i Mälardalsregionen?

Sysselsättning, trygghet, folkhälsa och miljö sätts i topp när invånarna tar ställning till vilka de viktigaste faktorerna är för framtiden. Den främsta fördelen med att bo i Mälardalsregionen anser man vara kombinationen närhet till både stadsliv och natur. Man anser att det är det som är regionens styrka.

Mänskliga relationer, familj och vänner är det som skattas högst i livet. Enligt invånarna i Mälardalsregionen bedöms arbete och fritid vara lika viktiga, medan politik och religion inte spelar så stor roll i livet. Ansvarskänsla, tolerans och ärlighet är det viktigaste barn ska lära sig. Minst viktigt anses religiös tro, lydnad och beslutsamhet var. Politik har relativt låg status i regionen, då 56 procent av invånarna svarade att de inte är intresserade av politik. Vill man ändra på något, väljer man hellre andra vägar än de politiska partierna.

Två av tre vill ha en fast anställning. Inställningen till egna företagare är positiv, och två av tre kan tänka sig att driva ett eget företag. Bra lön är den viktigaste aspekten för ett arbete, följt av att få göra något viktigt tillsammans med människor som man tycker om. I länen utanför Stockholms län har man också starka önskemål om närhet till arbetet. Trafiksituationen i Mälardalsregionen anser man ska lösas genom utbyggd kollektivtrafik, vägar m.m.

Några faktorer som skiljer sig mellan Stockholms läns invånare och övriga län runt Mälaren är att boende i Stockholms län lyfter fram aktiviteter av olika slag, sysselsättning, kultur- och nöjesliv och utbildningsutbud, medan man i övriga län i större omfattning betonar livsvillkor som boende, barnfamiljers och äldres liv, trygghet samt miljö- och trafikfrågor. Mälardalsregionens invånare ser sig i första hand som svenskar. Identifikationen med ens eget län är mindre i Stockholms län än i de övriga länen i regionen.
(Källa: Regionplane- och Trafikkontoret)

Tillväxtverket och Mälardalsregionen

Regeringen har skapat Tillväxtverket som såg sin första offentliga dag igår. Tillväxtverket beskriver sin uppgift på sin hemsida och konstaterar samtidigt att våra stora storstadsregioner ”bidrar med cirka 60 procent av landets bruttonationalprodukt. Förbättringar i våra storstäder ger stora positiva effekter för hela landet. Att vårda och ytterligare utveckla storstädernas goda tillväxtförutsättningar är därför av största vikt för att nå målet om en hållbar nationell tillväxt.” Detta stämmer väl överens med vad jag tidigare skrivit om Mälardalsregionen som motor i svensk ekonomi.

Eftersom den samlade svenska företags- och ekonomiska politiken i ett globalt perspektiv syftar till att den samlade nationella tillväxten ska bli så hög som möjligt, måste utvecklingen baseras på respektive regions olika förutsättningar. Detta medför i sin tur, mot bakgrund av den territoriella regionutvecklingen och det nödvändiga utvecklade samarbetet i Mälardalen, att Tillväxtverket, vid utvecklingen av sina analyser och sin rådgivning, självklart har att se till hela Mälardalen som en funktionell region, och utveckla dialogen utifrån detta perspektiv..

Planeringen runt Mälaren måsta samordnas

Det finns flera undersökningar som visar hur de större städernas utbyte av det angränsande området ökar. Befolkningens ökande rörlighet är bara ett exempel. Detta gäller inte bara Stockholm utan även städerna runt Mälaren.
De funktionella flödena ökar och komplexiteten i dem växer, inte minst mellan storstaden och dess omgivande landsbygd. Samtidigt ökar beroendet dem emellan. Och allt detta påverkar aktivt planeringsprocesserna och ställer inte minst krav på en allt större bredd och ett vidare perspektiv för att effektivt utveckla utbytet mellan staden och landsbygden.

I Stockholmsregionen har urbaniseringen pågått länge. De funktionella flödena mellan städerna och de mindre orterna i Mälardalen har också ökat, fram för allt på senare tid.

Storstadsplaneringens territoriella omfattning har vidgats, samtidigt som Regionförbundens planer för Uppsala läns södra delar respektive Sörmlands läns norra delar allt mer införlivas. Vidare integreras planeringen runt Mälaren, framför allt de större städerna tillväxt och funktionella flöden, och ett samarbete mellan olika berörda län tvingas fram.

Mälardalsrådets ambition att successivt införliva de regionala aktörerna i Mälardalen och Östra Mälaren är därför viktigt och en riktig väg att gå.

Mälardalen och Uppsala län

Dalarnas och Gävleborgs län har uttryckligen sagt att man vill tillhöra Uppsala län. Och Socialdemokraterna i dessa län har också låtit förstå att beroendet av Akademiska sjukhuset är viktigt för deras del. Så pass viktigt att de antytt att i det fall det inte blir någon region där Dalarna, Gävleborg och Uppsala ingår, så överväger man att inte köpa sjukvård från Akademiska. Och med det senaste som bakgrund lämnade landstinget i Uppsala in en intresseanmälan till kollegiet och riksdagen om att bilda en region med Dalarna och Gävleborg, Örebro och Värmland. Ett agerande och ett underförstått skäl som inte är försvarbart!

Intressant är dock att bland de åtta kommuner som ingår i Uppsala län har åtminstone Uppsala, Knivsta, Enköping och Håbo klart sagt ifrån att man i stället vill rikta in utvecklingen mot samarbetet i Mälardalen.
Så sammantaget är bilden splittrad i Uppsala län när det gäller regionbildning. Landstinget uttrycker en vilja, ett antal kommuner i länet en annan och påtryckningar sker från angränsande län.

Till detta ska också läggas att Södermanlands län klart har sagt ifrån att man bara ser ett perspektiv, nämligen en gemensam region med Stockholms län. Något som flera andra kommuner och län runt Mälaren också instämmer i och uttryckt. Vilket alltså Håbo, Knivsta med flera i Uppsala län också gör, inte minst – om än i vaga formuleringar – ett antal moderater i dessa kommuner!

Mot denna inställning arbetar främst moderaterna i Stockholms län. De säger att de inte vill ha någon Stockholm-Mälardalsregion. Och som anledning anger de att denna region riskerar bli en stat i staten. Andra partier, som Folkpartiet, i Stockholms län delar dock inte denna uppfattning vilket ska noteras.

Men, om det nu blir så att flera kommuner runt Stockholms län ansluter sig till Stockholmsregionen enligt moderaternas i Stockholm modell, blir det ändå en stor region.

Så min slutsats så här långt är ändå att siktet är inställt, det är vägen dit som är lite krånglig.

Slutligen: denna fråga arbetas det med ganska febrilt på flera håll runt Mälaren idag. Det finns ett Mälardalsråd, Regionkommittén som är kopplad till EU, Regionplane- och Trafikkontoret i Stockholms län och motsvarande i Södermanlands län samt Regionförbund i flera län. Alla arbetar de på olika sätt och med olika intensitet med frågan, förutom flera intresseorganisationer.

Och resultaten av deras arbeten kommer att påverka utgången av regionbildningen, vilken med största sannolikhet blir klar FÖRE valet 2014.

Slå samman planeringsarbetet!

Ser man på Stockholms, Uppsala, Sörmlands och Västmanlandslän utgör dessa tillsammans en storregion med växtvärk. Vi har under flera år haft en växande befolkning och en ökad pendling för att nämna några exempel. Samtidigt har vi inte hängt med i den funktionella utvecklingen för regionen. Vi har stora behov av infrastrukturinvesteringar och ett ökat bostadsbyggande. Vi behöver öka kompetensutvecklingsinsatserna och vi behöver bättre ta tillvara de inflyttandes kompetenser. Och kommunikationerna behöver förbättras.

För att vi ska kunna utvecklas i enlighet med det funktionella system som redan nu råder, samt även kunna ta tag i styrningen av utvecklingen måste styrelseformerna motsvara regionens funktionella organisation och beroenden.

Detta är ett av de grundläggande skälen till varför vi måste se bortom länstänkandet och alla de olika typer av adminsitrativa gränser som idag påverkar utvecklingen och beslutsfattandet.

Slå samman RUFS, RTL och liknande organ till ett mer storregionövergripande så vinner vi ekonomiskt, kompetensmässigt och effekterna ökas till förmån för tidsvinsterna!

Regionindelningen och Kammarkollegiet

Jag har tidigare påpekat vikten av att arbetet med indelning i regioner måste ta sin utgångspunkt i kommunerna och inte i länen.

Kammarkollegiet har på sin hemsida markerat sin inställning när det gäller förfarandet vid regionindelningen. Som nämnts av bl.a. regeringen är det till kollegiet som begäran om region ska lämnas in för bedömning, sedan fattar regeringen beslut.

För att en ändring ska komma till stånd, oavsett om det är fråga om kommundelning, länsbyte eller regionindelning, skriver Kammarkollegiet att man kommer att ta hänsyn till följande förutsättningar:

1. Ändringen skall medföra bestående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller andra fördelar från allmän synpunkt
2. Befolkningens önskemål och synpunkter skall beaktas
3. Berörda kommuners önskemål och synpunkter skall beaktas.

Man går ytterst sällan emot en kommuns önskemål.

Regionfrågan och tryggad tillväxt och välfärd

Medvetenheten om tillväxtens betydelse i nationell, Europeisk och global betydelse ökar. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) konstaterar i sin rapport "Regional utveckling - ett delat nationellt, regionalt och lokalt ansvar", att det krävs starka och konkurrenskraftiga regioner för att möta utmaningarna i framtiden. SKL påpekar att dagens ekonomiska situation ytterligare understryker detta. I den politiska debatten på lokal och regional nivå måste detta få ta mer plats.

Som jag tidigare sagt är det främst våra företag som bär utvecklingen och konkurrenskraften framåt i vår del av Europa och världen. Och Sverige är ett mycket exportberoende land. Denna inställning understöds också av SKL som formulerar sig på följande sätt "regional och lokal utveckling utgör en bas för Sveriges nationellatillväxt och konkurrenskraft".

Dock behöver vi utvidga vår syn på resurser. I framtiden gäller det inte bara naturtillgångar och infrastrukturfrågor. Ska vi ha goda förutsättningar att finnas med i konkurrensen och därmed behålla vår välfärd, krävs även faktorer som kunskap, attityder och förhållningssätt m.m.

Av denna anledning är det viktigt att politiken i regionfrågor och utveckingsfrågor formuleras "nerifrån och upp". SKL betonar också i sitt Positionspapper att det är på regional nivå som det fulla ansvaret måste finnas.

Nu finns denna blog på blogkartan.se

Jag har placerat min blogg i Bålsta på bloggkartan.se!

Regional samverkan för att motverka den ekonomiska krisen

Mälardalsrådet hade ett seminarium om den ekonomiska krisen den 6 februari. Och frågan var hur Stockholm-Mälardalsregionen kommer att stå sig i.

Det var till övervägande del en mörk bild som presenterades, men det finns också några ljuspunkter. Enigheten var stor om att Stockholm-Mälardalsregionen kommer att vara motorn i utvecklingen när väl krisen är över.

Christer G Wennerholm (m), ordförande i Mälardalsrådet, betonade att krisen ännu inte har haft så stor påverkan på ekonomin i Stockholm-Mälarregionen. Han sade att det nog snarare är psykologin som driver processen, men vi som lever och verkar i Sveriges motor måste snabbt ta initiativet och formera oss för att möta krisen, oaktat vad vi har för politisk bakgrund.

Micael Sandberg från Sweco EuroFutures, seminariets förste talare, framhöll att Stockholm-Mälarregionen klarat sig betydligt bättre än vad övriga delar av landet har gjort under tidigare kriser. Han lyfte ocksä fram att det är Stockholm-Mälardalsregionen som är den motor som driver landets utveckling framåt.
Nästa talare var Elisabeth Bremberg, Stockholms stad, redovisade delar av Stockholms konjunkturbarometer. Hon nämnde bland annat att siffrorna pekar på den konjunkturmässigt lägsta nivån sedan mätningarna började. Det som skiljer Stockholm-Mälarregionen från övriga delar av landet var att vi hade en svag tillväxt 2008.

Slutligen Sandro Scocco, chefekonom vid ITPS som visade att som bakomliggande faktorer till krisen har ligger den skenande fastighetsprismarknaden, inte bara i USA utan också i Europa.

I den paneldebatt som följde nämndes sådana faktorer som investeringar i forskning och på miljöteknik vilka är nycklar till den fortsatta utvecklingen, samt att, för att parera konjunkturnedgången, det behövs fler statliga satsningar på bland annat infrastruktur och trafik, annars är risken att vi börjar bygga först när konjunkturen har vänt och då blåser vi bara på en konjunktur som redan går bra.

Håbo kommun - länsbyte före regionbyte?

Hela grunden till diskussionen om länsbyte är en konsekvens av tolkningen av Ansvarsutredningen och den påföljande debatten om framtida regionindelning. Och här finns för vår del i Håbo kommun, två linjer eller val, antingen inkorporeras vi med en Svealandsregion med Dalarna, Uppland och Gävleborg m.fl., eller en Stockholmsregion alternativt en Stockholm-Mälardalenregion. Den debatten pågår och är inte på långa vägar avgjord. Regeringen har med sitt senaste beslut i regionfrågan dock tagit ett steg i rätt riktning.

I Håbo kommun driver främst moderaterna en debatt om länsbyte. Det är dock för tidigat att ta ställning i den frågan. Frågan måste underordnas frågan om regionindelning. Och den frågan kommer tidigast upp på agendan först i samband med valet 2010, sannolikt senare. Ställningstaganden vad gäller en Stockholmsregion, en Stockholms-Mälardalsregion eller Svealandsregion kommer att avgöra frågan om länsbyte, dvs länsbytesfrågan blir förmodligen inte ens aktuell!

Sedan till frågan om folkomröstning. Det är alltid klokt att samordna val tillsammans med folkomröstningar eftersom kostnaderna för en folkomröstning på så sätt kan minimeras. En folkomröstning ska alltså samordnas med riksdags-, landstings- och kommunalvalen, inte med valet till kyrkofullmäktige som har ett mycket lägre antal väljande. Dessutom ligger kyrkovalet för nära i tiden för att hinna organisera folkomröstningen.

Självklart anser vi liksom övriga partier att information och debatter kring en eventuell länsbytesfråga, eller snarare en regionstillhörighetsomröstning som det ju faktiskt handlar om, ska komma ut och föras i mycket god tid före en eventuell folkomröstning. Om det blir 6 månader eller 9 månader eller annan tidsrymd återstår att se. Det viktiga är att delge så mycket kunskap som möjligt till våra medborgare och skapa möjlighet till synpunkter, frågor och debatter. Datum för en eventuell folkomröstning går alltså inte att lämna nu, det avgörs ju av när beslutet om regionindelning fattas. Ett riktmärke kan ju kanske vara till valet 2014.

Grunden är alltså att det hela avgörs av regionindelningen och dess resultat. Det är inte så att ett eventuellt länsbyte för Håbo kommun styr regionfrågan, tvärtom är det regionfrågan som kommer att styra. Alltså är detta egentligen en fråga om regionstillhörighet, inte länstillhörighet.

Håkan Welin

Landsting eller län avgör INTE regionen

Det finns två drag i Ansvarsutredningen som kan kritiseras, eller kanske snarare tolkningen av densamma. Dels råder i vissa läger uppfattningen att Ansvarsutredningens förslag är en landstingskommunal förändringsstrategi, dels att samma motiv till regional indelning ska råda över hela landet.

I det första fallet har man som grund uppfattningen att det är landstingens verksamhet som utgör ryggraden i den ekonomiska utvecklingen och därmed bär ansvaret för tillväxt och expansion samt konkurrens på Europeisk och internationella nivå. I så fall skulle Sveriges ekonomi främst bygga på offentliga sektorns, och då främst den landstingskommunala, verksamhet och inte på företagens.

I det andra fallet skulle de ekonomiska förutsättningarna för människorna i Mälardalen vara desamma som för Norrbotten eller på Västkusten eller i Blekinge. Och detta synsätt skulle vara grunden för att samtliga regioner i Sverige skulle delas in på samma sätt, som Svegfors skriver, med ett universitet och ett sjukhus per region. Tack och lov har regeringen tagit avstånd från detta synsätt.

Slutligen har diskussionen fastnat i ett tänkande som bygger på att dagens länsgränser ska gälla även i framtiden. Dvs. att länen utgör de pusselbitar som ska läggas samman. Enligt mitt förmenande är detta en felaktig strategi. Vi måste utgå från den kommunala nivån. I flera län i dagens Sverige skiljer sig de kommunala förutsättningarna åt. En nyritning av den svenska kartan med regioner behöver inte alls följa dagens länsgränser. De ekonomiska och utvecklingsmässiga grunderna skiljer sig åt mellan landets olika delar. Detta gör att vi inte kan diskutera i termer av att de ska finnas en enhetlig regional indelning av riket. Norrbottens motiv är annorlunda än Mälardalens. Kan vi inte inse detta visar vi heller ingen respekt för de olika landsändarnas skilda förutsättningar!

Håkan Welin

Ev. länsbyte för Håbo kommun och regionfrågan

Håkan Welin 5 februari 2009

Frågan om länsbyte var uppe till behandling i Kommunstyrelsen i Håbo kommun den 2 februari. En enig styrelse kom fram till att frågan om en folkomröstning i år är alldeles för tidigt väckt. Detta är både majoritet och opposition helt överens om.

Den utredning, som tagits fram i kommunen, visar att det finns många olika frågeställningar att ta hänsyn till. Det gäller definitivt inte bara den viktiga frågan om Bålsta-tillägget för SL-kort. Regeringen kan formellt behandla frågor o länsbyte redan nu, men kommer i praktiken inte att behandla sådana frågor för någon kommun, innan den mycket större frågan om regionindelning i landet har behandlats. Och detta beslut kan tidigast komma 2010 – 2011 med verkställighet först framåt 2015. Av det skälet finns det inge anledning att folkomrösta nu, när vi ändå inte kan få igenom ett beslut om ett länsbyte, förutsatt då att en folkomröstning skulle visa stor majoritet för detta. Dessutom kan en hel del nya skäl och argument komma fram.

Övergripande frågeställningar rör tillväxten och konkurrensen med omvärlden för kommunens företag. Hit hör infrastrukturella frågor, som transporter och kommunikationer men även tillgång till kompetent arbetskraft. Städerna, samhällena och marknaderna runt Mälaren växer sig allt mer samman och tillväxtproblemen finns därför också här, samtidigt med att denna del för vårt land är en av de starkast konkurrerande områdena inom EU.

I debatten kring regionfrågorna, och också i frågan om länsbyte, framförs många landstingsberoende spörsmål. Vi får dock inte glömma att det är företagen och deras möjligheter som spelar roll för våra utvecklingsmöjligheter, det är inte landstinget som avgör länets eller kommunens konkurrenskraft. Däremot har landstingets verksamhet stor betydelse för service och vård för våra medborgare.

Kommunikationer:
1. Kollektivtrafiken överhuvudtaget. Bl.a. SL-taxan visavi UL-taxan, vilket tillägg blir dyrast?
2. Hur fördelningen skall ske av kostnaden för Citytunneln, där Stockholms landsting och Upplands landsting har två olika sätt att se på fördelningen.
3. Vägkapaciteten i ett längre perspektiv

Service:
1. Sjukvård, färdtjänst och till detta kopplade frågor.
2. Brand- och räddningstjänst - i dag i hop med Enköping, medan Upplands Bro har gått in i den lösning man har i Stockholms län.
3. Stockholms landsting har högre skatt men lite annan fördelning av kostnader mellan kommun och landstinget i olika frågor och tjänster.
4. Förhållandet mellan Akademiska sjukhuset och Karolinska

Transporter:
1. Den spårbundna trafiken
2. Gods och människor
3. Tillgänglighet

Boende
1. Bostadsmarknadens funktionssätt och byggandet
2. Miljön kring bostäder och variation

Miljön:
1. Mark- och vattenlandskapet
2. Transporternas negativa påverkan
3. Energiförsörjningen och hushållningen

Stadsstrukturen och landsortsmiljöerna
1. Regionala stadskärnor
2. Variationsrik bebyggelsemiljö
3. Dynamisk kvällsekonomi
4. Utveckla grönområdena
5. Utveckla tillgängligheten till våra stränder

Mötesplatser och utvecklande miljöer
1. Utveckla det sociala innehållet i våra miljöer
2. Skapa trygghet och resmöjligheter i regionen
3. Samverka kring evenemang

Livschanser
1. Förnya och bredda integrationspolitiken
2. Gör organisationerna mångfaldsorienterade
3. Utveckla tilliten till det offentliga

Så det behövs nog en ordentlig funderare och andra beslut måste vara klara, innan politiska besked ska kunna lämnas till medborgarna i alla dessa vidhängande frågor. Vad jag känner till har inget parti av de som var med i måndagens KS, tagit ställning i denna komplexa fråga. Inom Folkpartiet har vi bara börjat diskutera frågorna vid våra medlemsmöten.

Landstingen ska inte styra regionindelningen

31 januari 2009

Det finns två drag i Ansvarsutredningen som kan kritiseras, eller kanske snarare tolkningen av densamma. Dels råder i vissa läger uppfattningen att Ansvarsutredningens förslag är en landstingskommunal förändringsstrategi, dels att samma motiv till regional indelning ska råda över hela landet.

I det första fallet har man som grund uppfattningen att det är landstingens verksamhet som utgör ryggraden i den ekonomiska utvecklingen och därmed bär ansvaret för tillväxt och expansion samt konkurrens på Europeisk och internationella nivå. I så fall skulle Sveriges ekonomi främst bygga på offentliga sektorns, och då främst den landstingskommunala, verksamhet och inte på företagens.

I det andra fallet skulle de ekonomiska förutsättningarna för människorna i Mälardalen vara desamma som för Norrbotten eller på Västkusten eller i Blekinge. Och detta synsätt skulle vara grunden för att samtliga regioner i Sverige skulle delas in på samma sätt, som Svegfors skriver, med ett universitet och ett sjukhus per region. Tack och lov har regeringen tagit avstånd från detta synsätt.

Slutligen har diskussionen fastnat i ett tänkande som bygger på att dagens länsgränser ska gälla även i framtiden. Dvs. att länen utgör de pusselbitar som ska läggas samman. Enligt mitt förmenande är detta en felaktig strategi. Vi måste utgå från den kommunala nivån. I flera län i dagens Sverige skiljer sig de kommunala förutsättningarna åt. En nyritning av den svenska kartan med regioner behöver inte alls följa dagens länsgränser. De ekonomiska och utvecklingsmässiga grunderna skiljer sig åt mellan landets olika delar. Detta gör att vi inte kan diskutera i termer av att de ska finnas en enhetlig regional indelning av riket. Norrbottens motiv är annorlunda än Mälardalens. Kan vi inte inse detta visar vi heller ingen respekt för de olika landsändarnas skilda förutsättningar!

Håkan Welin

Så är ramen klar!

29 januari 2009
Så har regeringen bestämt sig - och moderaterna har fått ge vika. Det blir tre nivåer i bygget av det nya Sverige, stat, region och kommun. Dock dröjer det ända till 2015 innan det kan bli verklighet.

På presskonferensen på Rosenbad den 28 januari sa Jan Björklund bl.a.:

"För vår del så har vi i Ansvarskommittén stått bakom själva tanken att man ska kunna slå ihop till större enheter.

Ansvarskommittén menade ju att staten skulle upp ifrån sitta och rita nya kartor och dela in Sverige. Det är väldigt viktigt, och jag tror att det har varit utgångspunkt för alla här, att så ska det inte gå till. Utan däremot så är vi beredda att bejaka sammanläggningar som ska ske när önskemålen kommer från olika delar av landet.
--------
Sen förde Ansvarskommittén ett resonemang om att de nya regionerna i Sverige borde ha ett visst antal invånare och ha en viss geografisk storlek, men ska man nå dit så förutsätter det ju att regeringen sitter och bestämmer över regionerna - nu ska ni gå ihop med dem osv – och det är vi inte beredda att göra, utan vi tänker gå till mötes de önskemål som finns, om det inte innebär orimliga geografiska konsekvenser.
--------
Ansvarskommittén har fört ett lite statiskt fyrkantigt resonemang. Det här att dela in Sverige i regioner är inte bara en fråga om matematik om antal invånare, en geografisk indelning har mycket att göra med en historisk och kulturell identitet.
-------
I strid mot Ansvarskommitténs tänkande gör det inget om en del regioner är större och andra är små, om man själv vill ha det på det sättet."
---------------

Detta är intresant inte minst med tanke på den debatt som pågår mellan kommunerna i Gävleborgs och Dalarnas län å ena sidan och Uppsala län å den andra, samt mellan Uppsala län å ena sidan och Stockholm/Mälardalen å den andra. Det finns ett par kärnpunkter att notera:
1. Staten kommer inte att bestämma över indelningen, det ska komma underifrån
2. Indelningen/storleken "är inte bara en fråga om matematik".

Håkan Welin

Örebroregionen är en del av Stockholm-Mälardalsregionen.

Regionförbundet i Örebro tycker att de har starka skäl att ha en god dialog med Stockholmsregionen. Transportbehoven ökar och arbetsmarknadsregionen blir allt större vilket får till följd ett ökat behov av en storregional dialog.

Sett i ett lite längre perspektiv tror inte jag att Örebroregionen kommer att bli lika integrerat i Stockholmsregionen som Södermanland, Västmanland och Uppsala län. Däremot finns det funktionella framtidsfrågor som knyter regionerna samman, t.ex. arbetspendling, utbildning och näringslivsdialog.

En utökning av behovet av transporter kommer att ske och det kräver en långsiktig planering gemensamt i Mälardalen.

Det är också intressant notera att Stockholmsregionen skriver att man saknar kapacitet när det gäller utbildningar. En konkretisering av dessa behov har Stockholm inte gjort i den information som man lämnat ut till bl.a. Örebro.

Håkan Welin

EU: s mest uppfinningsrika regioner i centrum

Regionala organ samlas på EU-konferens 16-17 februari, för att utbyta god praxis och främja en hållbar utveckling och konkurrenskraft.

Över 600 regionala organ är i Bryssel på EU: s regionalpolitiska konferens som anordnas av kommissionen och EU: s regionkommitté. Årets konferens fokuserar på konkurrenskraft och hållbar utveckling, och erbjuder ett brett utbud av seminarier om ämnen som affärskluster och Civitas, ett initiativ för att främja hållbara transporter.

EU: s olika regioner har många saker gemensamt: en åldrande befolkning, anpassning till globaliseringen och hållbar energiförsörjning, för att nämna några. Genom att dela idéer kan det hjälpa dem att förbättra politiken för att hantera dessa utmaningar på ett effektivare sätt.

Fram till 2013, kommer € 375m att vara tillgängligt för de myndigheter som ansvarar för förvaltningen av EU: s regionala fonder genom att upprätta nätverk och annat lärande. Konferensen kommer att ge de bästa en möjlighet att förklara sina strategier och presentera sina projekt. Ett av seminarierna kommer till exempel att titta på hur de kan hjälpa den traditionella industrin och arbetstagarna att anpassa sig till ökad utländsk konkurrens.

Och konferensen kommer också att dela ut priser till vinnarna i årets RegioStars, en tävling som via denna prisutdelning hedrar de mest uppfinningsrika projekten inom regional utveckling. Utmärkelsen delas ut av regionalpolitikens kommissionär Danuta Hübner.

Danuta Hübner, kommissionär i regionpolitik, presenterar en rapport med ”sårbarhetsindex” om de utmaningar regionerna står inför 2020

Danuta Hübner, ledamot av EU-kommissionen med ansvar för regionalpolitik, presenterar resultaten i rapporten om regionerna år 2020. Den innehåller en första analys av hur regionerna kan påverkas av fyra stora utmaningarna Europa står inför: globaliseringen, befolkningsutvecklingen, klimatförändring samt energianvändning och energiförsörjning. Rapporten har utarbetats av kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik och resultaten kommer att ligga till grund för diskussionerna om den framtida europeiska sammanhållningspolitiken.

– I detta turbulenta ekonomiska läge är det tydligare än någonsin att vi behöver en flexibel och framtidsinriktad EU-politik för att kunna anpassa oss till förändringar och nya svårigheter. De stora utmaningar vi står inför kommer att påverka Europas regioner på olika sätt och i olika hög utsträckning. Rapporten om regionerna 2020 ger en första bild av de möjliga skillnader som utmaningarna kommer att leda till, och den kommer att påverka utformningen av sammanhållningspolitiken och vilka investeringar som kommer att göras, säger Danuta Hübner i en kommentar till analysen.
Rapporten använder sig av en rad indikatorer och upprättar med hjälp av dessa ett "sårbarhetsindex", som visar hur sårbara regionerna är för den påverkan globalisering, befolkningsutveckling, klimatförändring och energi har. I rapporten granskas de möjliga följderna 2020. Nedan anges de viktigaste av dessa.

Globaliseringen leder till stora skillnader
Utifrån faktorer som uppskattad produktivitet, sysselsättningsgrad och utbildningsnivå visas stora skillnader i sårbarhetsindex för 2020 när det gäller globaliseringens följder. De sammantagna resultaten visar att regioner med konkurrenskraftiga och innovativa ekonomier kommer att dra nytta av globaliseringen, medan regioner som inte kan utveckla kunskapsbaserade ekonomier är mer utsatta. Prognoserna visar att många regioner i södra och östra delarna av EU, från Lettland till södra Portugal, kommer att ha det minst gynnsamma läget. Men rapporten visar också att regioner med stora stadsområden, som drar till sig högutbildade invånare och avancerad industri, har relativt stora möjligheter att klara sig bra.
Variationer i befolkningsutveckling

Enligt rapporten kommer befolkningen att minska till 2020 i ungefär en tredjedel av EU:s regioner. De flesta av dessa regioner befinner sig i de nya medlemsstaterna i Central- och Östeuropa, i östra Tyskland, södra Italien och nordvästra Spanien. Prognosen visar också att många länder i Central- och Östeuropa får problem med befolkningsutvecklingen först vid en senare tidpunkt, och det föreslås i rapporten att de använder den tid de har på sig för att förbereda sin ekonomi och sina sociala trygghetssystem för att klara av en åldrande befolkning.
Långtgående effekter av klimatförändringar

I rapporten förutsägs att de flesta EU-regionerna kommer att påverkas negativt, i större eller mindre utsträckning, av följderna av klimatförändringar. Olika ekonomiska sektorer kommer att påverkas, bl.a. turism, energiproduktion, jordbruk och fiske. Mer än 170 miljoner, dvs. mer än en tredjedel av EU:s befolkning, bor i de regioner som har de största svårigheterna. Södra och östra Europa kommer att drabbas av förändringar i nederbördsmönstret och ökade temperaturer, med regionerna i norr och i väst påverkas mer av kusterosion och extrema väderförhållanden, t.ex. stormar.

Instabila energimarknader påverkar alla
Alla EU-regioner kommer att i högre grad påverkas av förändringar på energimarknaderna, som kommer att leda till problem med energiförsörjningen och till att det blir allt viktigare med effektiv energianvändning och miljöhållbarhet. Enligt analysen verkar regionerna i norra och västra Europa i allmänhet vara bättre förbereda på dessa områden. Randområden som huvudsakligen är belägna i de östra och södra medlemsstaterna är mest utsatta.
Att varna regionerna för riskerna

I rapporten dras slutsatsen att EU:s politik måste anpassas för att hjälpa regionerna att klara av de svårigheterna som förutses 2020, och att alla regionerna också måste hitta lokala lösningar som är anpassade till den kombination av utmaningar de står inför.

Högre tillväxt och fler arbetstillfällen för alla regioner och städer i europeiska unionen – detta är kärnan i sammanhållningspolitiken

Den största investering genom sammanhållningsinstrumenten som någonsin har gjorts av EU kommer att uppgå till 347,4 miljarder euro under en sjuårsperiod, och den kommer att stödja regional tillväxt och stimulera skapandet av arbetstillfällen. Man har beräknat att sammanhållningsinstrumenten skulle
kunna öka tillväxten i de nya medlemsstaterna med 6 % och skapa så mycket som 2 miljoner nya arbetstillfällen.

Åttiotvå procent av de totala anslagen kommer att vara inriktade på konvergensregionerna – de områden där 35 % av unionens befolkning bor. I övriga regioner har cirka 55 miljarder euro fördelats inom ramen för målet Regional konkurrenskraft och sysselsättning.

Ytterligare 8,7 miljarder euro är tillgängliga för gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete inom ramen för målet Europeiskt territoriellt samarbete.

De tre målen stöds av tre fonder, Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Sammanhållningsfonden och Europeiska socialfonden (ESF). ERUF stöder program för regional utveckling, ekonomisk förändring, ökad konkurrenskraft och territoriellt samarbete i hela EU, medan
Sammanhållningsfonden kommer att fokusera på transport- och miljöinfrastruktur, och även på energieffektivitet och förnybar energi i de medlemsstater vars bruttonationalinkomst (GNI) är lägre än 90 % av genomsnittet i EU. Inom ramen för Konvergensmålet kommer ERUF:s insatser att inriktas på att stärka infrastruktur, ekonomisk konkurrenskraft, forskning, innovation och hållbar regional
utveckling. Inom ramen för målet Konkurrenskraft kommer ERUF att fokusera på tre prioriteringar: innovation och kunskapsekonomi, miljö och riskprevention, och tillgång – utanför städer och andra tätorter – till transport och telekommunikation.

I hela EU kommer ESF inom ramen för både Konvergensmålet och målet Regional konkurrenskraft och sysselsättning att ge stöd för att förebygga och styra ekonomisk och social förändring. Det fi nns fyra områden där det är mycket viktigt att sätta in åtgärder: förbättring av företagens och de anställdas anpassningsförmåga; ökning av tillgången till sysselsättning och delaktighet och inflytande på
arbetsmarknaden; förbättring av den sociala integrationen genom bekämpning av diskriminering
och underlättande av eftersatta gruppers tillgång till arbetsmarknaden; stöd för förbättringar inom sysselsättning och integrering. Inom ramen för Konvergensmålet kommer ESF även att stödja ansträngningarna att förbättra undervisning och utbildning och hjälpa till att utveckla institutionell kapacitet och effektivitet i de offentliga förvaltningarna.

De viktigaste investeringsområdena1 i sammanhållningspolitikens alla program samt
deras andelar av anslagen är:
- Kunskap och innovation: nästan 83 miljarder euro (24 %) kommer att spenderas på exempelvis forskningscentra och infrastruktur, tekniköverföring och innovation inom företag, och likaså på utveckling och spridning av informations- och kommunikationsteknik;

- Transport: cirka 76 miljarder euro (22 %) har avsatts för att förbättra regionernas tillgänglighet genom stöd till Trans-European Networks och investeringar i miljömässigt hållbara transportmöjligheter, särskilt i tätortsområden;

- Miljöskydd och riskförebyggande åtgärder: investeringar på cirka 51 miljarder euro (19 %) ska finansiera infrastrukturer för vatten- och avloppsrening, dekontamination av mark för att iordningställa
den för ny ekonomisk användning samt skydd mot miljöhot;

- Mänskliga resurser: 76 miljarder euro (22 %) kommer att spenderas på undervisning, utbildning, sysselsättning och åtgärder för social integration finansierade av ESF. Andra åtgärder handlar om främjande av entreprenörskap, energinätverk och energieffektivitet, urban och rural förnyelse, turism, kultur och förstärkning av de offentliga förvaltningarnas institutionella kapacitet.

De finansiella instrumenten har sin rättsliga grund i EU:s förordningar. Instrumenten medfinansierar nationella, regionala och gränsöverskridande program som administreras av nationella och regionala myndigheter.

Kommissionen svarar tillsammans med nationella och regionala myndigheter för kontroll, information om och utvärdering av programmen.

Korta beskrivningar av de 423 program som har erhållit finansiering för perioden mellan 2007 och 2013 finns på Europeiska kommissionens webbplats på http://ec.europa.eu/regional policy.