Landstingen ska inte styra regionindelningen

31 januari 2009

Det finns två drag i Ansvarsutredningen som kan kritiseras, eller kanske snarare tolkningen av densamma. Dels råder i vissa läger uppfattningen att Ansvarsutredningens förslag är en landstingskommunal förändringsstrategi, dels att samma motiv till regional indelning ska råda över hela landet.

I det första fallet har man som grund uppfattningen att det är landstingens verksamhet som utgör ryggraden i den ekonomiska utvecklingen och därmed bär ansvaret för tillväxt och expansion samt konkurrens på Europeisk och internationella nivå. I så fall skulle Sveriges ekonomi främst bygga på offentliga sektorns, och då främst den landstingskommunala, verksamhet och inte på företagens.

I det andra fallet skulle de ekonomiska förutsättningarna för människorna i Mälardalen vara desamma som för Norrbotten eller på Västkusten eller i Blekinge. Och detta synsätt skulle vara grunden för att samtliga regioner i Sverige skulle delas in på samma sätt, som Svegfors skriver, med ett universitet och ett sjukhus per region. Tack och lov har regeringen tagit avstånd från detta synsätt.

Slutligen har diskussionen fastnat i ett tänkande som bygger på att dagens länsgränser ska gälla även i framtiden. Dvs. att länen utgör de pusselbitar som ska läggas samman. Enligt mitt förmenande är detta en felaktig strategi. Vi måste utgå från den kommunala nivån. I flera län i dagens Sverige skiljer sig de kommunala förutsättningarna åt. En nyritning av den svenska kartan med regioner behöver inte alls följa dagens länsgränser. De ekonomiska och utvecklingsmässiga grunderna skiljer sig åt mellan landets olika delar. Detta gör att vi inte kan diskutera i termer av att de ska finnas en enhetlig regional indelning av riket. Norrbottens motiv är annorlunda än Mälardalens. Kan vi inte inse detta visar vi heller ingen respekt för de olika landsändarnas skilda förutsättningar!

Håkan Welin

Så är ramen klar!

29 januari 2009
Så har regeringen bestämt sig - och moderaterna har fått ge vika. Det blir tre nivåer i bygget av det nya Sverige, stat, region och kommun. Dock dröjer det ända till 2015 innan det kan bli verklighet.

På presskonferensen på Rosenbad den 28 januari sa Jan Björklund bl.a.:

"För vår del så har vi i Ansvarskommittén stått bakom själva tanken att man ska kunna slå ihop till större enheter.

Ansvarskommittén menade ju att staten skulle upp ifrån sitta och rita nya kartor och dela in Sverige. Det är väldigt viktigt, och jag tror att det har varit utgångspunkt för alla här, att så ska det inte gå till. Utan däremot så är vi beredda att bejaka sammanläggningar som ska ske när önskemålen kommer från olika delar av landet.
--------
Sen förde Ansvarskommittén ett resonemang om att de nya regionerna i Sverige borde ha ett visst antal invånare och ha en viss geografisk storlek, men ska man nå dit så förutsätter det ju att regeringen sitter och bestämmer över regionerna - nu ska ni gå ihop med dem osv – och det är vi inte beredda att göra, utan vi tänker gå till mötes de önskemål som finns, om det inte innebär orimliga geografiska konsekvenser.
--------
Ansvarskommittén har fört ett lite statiskt fyrkantigt resonemang. Det här att dela in Sverige i regioner är inte bara en fråga om matematik om antal invånare, en geografisk indelning har mycket att göra med en historisk och kulturell identitet.
-------
I strid mot Ansvarskommitténs tänkande gör det inget om en del regioner är större och andra är små, om man själv vill ha det på det sättet."
---------------

Detta är intresant inte minst med tanke på den debatt som pågår mellan kommunerna i Gävleborgs och Dalarnas län å ena sidan och Uppsala län å den andra, samt mellan Uppsala län å ena sidan och Stockholm/Mälardalen å den andra. Det finns ett par kärnpunkter att notera:
1. Staten kommer inte att bestämma över indelningen, det ska komma underifrån
2. Indelningen/storleken "är inte bara en fråga om matematik".

Håkan Welin

Örebroregionen är en del av Stockholm-Mälardalsregionen.

Regionförbundet i Örebro tycker att de har starka skäl att ha en god dialog med Stockholmsregionen. Transportbehoven ökar och arbetsmarknadsregionen blir allt större vilket får till följd ett ökat behov av en storregional dialog.

Sett i ett lite längre perspektiv tror inte jag att Örebroregionen kommer att bli lika integrerat i Stockholmsregionen som Södermanland, Västmanland och Uppsala län. Däremot finns det funktionella framtidsfrågor som knyter regionerna samman, t.ex. arbetspendling, utbildning och näringslivsdialog.

En utökning av behovet av transporter kommer att ske och det kräver en långsiktig planering gemensamt i Mälardalen.

Det är också intressant notera att Stockholmsregionen skriver att man saknar kapacitet när det gäller utbildningar. En konkretisering av dessa behov har Stockholm inte gjort i den information som man lämnat ut till bl.a. Örebro.

Håkan Welin

EU: s mest uppfinningsrika regioner i centrum

Regionala organ samlas på EU-konferens 16-17 februari, för att utbyta god praxis och främja en hållbar utveckling och konkurrenskraft.

Över 600 regionala organ är i Bryssel på EU: s regionalpolitiska konferens som anordnas av kommissionen och EU: s regionkommitté. Årets konferens fokuserar på konkurrenskraft och hållbar utveckling, och erbjuder ett brett utbud av seminarier om ämnen som affärskluster och Civitas, ett initiativ för att främja hållbara transporter.

EU: s olika regioner har många saker gemensamt: en åldrande befolkning, anpassning till globaliseringen och hållbar energiförsörjning, för att nämna några. Genom att dela idéer kan det hjälpa dem att förbättra politiken för att hantera dessa utmaningar på ett effektivare sätt.

Fram till 2013, kommer € 375m att vara tillgängligt för de myndigheter som ansvarar för förvaltningen av EU: s regionala fonder genom att upprätta nätverk och annat lärande. Konferensen kommer att ge de bästa en möjlighet att förklara sina strategier och presentera sina projekt. Ett av seminarierna kommer till exempel att titta på hur de kan hjälpa den traditionella industrin och arbetstagarna att anpassa sig till ökad utländsk konkurrens.

Och konferensen kommer också att dela ut priser till vinnarna i årets RegioStars, en tävling som via denna prisutdelning hedrar de mest uppfinningsrika projekten inom regional utveckling. Utmärkelsen delas ut av regionalpolitikens kommissionär Danuta Hübner.

Danuta Hübner, kommissionär i regionpolitik, presenterar en rapport med ”sårbarhetsindex” om de utmaningar regionerna står inför 2020

Danuta Hübner, ledamot av EU-kommissionen med ansvar för regionalpolitik, presenterar resultaten i rapporten om regionerna år 2020. Den innehåller en första analys av hur regionerna kan påverkas av fyra stora utmaningarna Europa står inför: globaliseringen, befolkningsutvecklingen, klimatförändring samt energianvändning och energiförsörjning. Rapporten har utarbetats av kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik och resultaten kommer att ligga till grund för diskussionerna om den framtida europeiska sammanhållningspolitiken.

– I detta turbulenta ekonomiska läge är det tydligare än någonsin att vi behöver en flexibel och framtidsinriktad EU-politik för att kunna anpassa oss till förändringar och nya svårigheter. De stora utmaningar vi står inför kommer att påverka Europas regioner på olika sätt och i olika hög utsträckning. Rapporten om regionerna 2020 ger en första bild av de möjliga skillnader som utmaningarna kommer att leda till, och den kommer att påverka utformningen av sammanhållningspolitiken och vilka investeringar som kommer att göras, säger Danuta Hübner i en kommentar till analysen.
Rapporten använder sig av en rad indikatorer och upprättar med hjälp av dessa ett "sårbarhetsindex", som visar hur sårbara regionerna är för den påverkan globalisering, befolkningsutveckling, klimatförändring och energi har. I rapporten granskas de möjliga följderna 2020. Nedan anges de viktigaste av dessa.

Globaliseringen leder till stora skillnader
Utifrån faktorer som uppskattad produktivitet, sysselsättningsgrad och utbildningsnivå visas stora skillnader i sårbarhetsindex för 2020 när det gäller globaliseringens följder. De sammantagna resultaten visar att regioner med konkurrenskraftiga och innovativa ekonomier kommer att dra nytta av globaliseringen, medan regioner som inte kan utveckla kunskapsbaserade ekonomier är mer utsatta. Prognoserna visar att många regioner i södra och östra delarna av EU, från Lettland till södra Portugal, kommer att ha det minst gynnsamma läget. Men rapporten visar också att regioner med stora stadsområden, som drar till sig högutbildade invånare och avancerad industri, har relativt stora möjligheter att klara sig bra.
Variationer i befolkningsutveckling

Enligt rapporten kommer befolkningen att minska till 2020 i ungefär en tredjedel av EU:s regioner. De flesta av dessa regioner befinner sig i de nya medlemsstaterna i Central- och Östeuropa, i östra Tyskland, södra Italien och nordvästra Spanien. Prognosen visar också att många länder i Central- och Östeuropa får problem med befolkningsutvecklingen först vid en senare tidpunkt, och det föreslås i rapporten att de använder den tid de har på sig för att förbereda sin ekonomi och sina sociala trygghetssystem för att klara av en åldrande befolkning.
Långtgående effekter av klimatförändringar

I rapporten förutsägs att de flesta EU-regionerna kommer att påverkas negativt, i större eller mindre utsträckning, av följderna av klimatförändringar. Olika ekonomiska sektorer kommer att påverkas, bl.a. turism, energiproduktion, jordbruk och fiske. Mer än 170 miljoner, dvs. mer än en tredjedel av EU:s befolkning, bor i de regioner som har de största svårigheterna. Södra och östra Europa kommer att drabbas av förändringar i nederbördsmönstret och ökade temperaturer, med regionerna i norr och i väst påverkas mer av kusterosion och extrema väderförhållanden, t.ex. stormar.

Instabila energimarknader påverkar alla
Alla EU-regioner kommer att i högre grad påverkas av förändringar på energimarknaderna, som kommer att leda till problem med energiförsörjningen och till att det blir allt viktigare med effektiv energianvändning och miljöhållbarhet. Enligt analysen verkar regionerna i norra och västra Europa i allmänhet vara bättre förbereda på dessa områden. Randområden som huvudsakligen är belägna i de östra och södra medlemsstaterna är mest utsatta.
Att varna regionerna för riskerna

I rapporten dras slutsatsen att EU:s politik måste anpassas för att hjälpa regionerna att klara av de svårigheterna som förutses 2020, och att alla regionerna också måste hitta lokala lösningar som är anpassade till den kombination av utmaningar de står inför.

Högre tillväxt och fler arbetstillfällen för alla regioner och städer i europeiska unionen – detta är kärnan i sammanhållningspolitiken

Den största investering genom sammanhållningsinstrumenten som någonsin har gjorts av EU kommer att uppgå till 347,4 miljarder euro under en sjuårsperiod, och den kommer att stödja regional tillväxt och stimulera skapandet av arbetstillfällen. Man har beräknat att sammanhållningsinstrumenten skulle
kunna öka tillväxten i de nya medlemsstaterna med 6 % och skapa så mycket som 2 miljoner nya arbetstillfällen.

Åttiotvå procent av de totala anslagen kommer att vara inriktade på konvergensregionerna – de områden där 35 % av unionens befolkning bor. I övriga regioner har cirka 55 miljarder euro fördelats inom ramen för målet Regional konkurrenskraft och sysselsättning.

Ytterligare 8,7 miljarder euro är tillgängliga för gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete inom ramen för målet Europeiskt territoriellt samarbete.

De tre målen stöds av tre fonder, Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Sammanhållningsfonden och Europeiska socialfonden (ESF). ERUF stöder program för regional utveckling, ekonomisk förändring, ökad konkurrenskraft och territoriellt samarbete i hela EU, medan
Sammanhållningsfonden kommer att fokusera på transport- och miljöinfrastruktur, och även på energieffektivitet och förnybar energi i de medlemsstater vars bruttonationalinkomst (GNI) är lägre än 90 % av genomsnittet i EU. Inom ramen för Konvergensmålet kommer ERUF:s insatser att inriktas på att stärka infrastruktur, ekonomisk konkurrenskraft, forskning, innovation och hållbar regional
utveckling. Inom ramen för målet Konkurrenskraft kommer ERUF att fokusera på tre prioriteringar: innovation och kunskapsekonomi, miljö och riskprevention, och tillgång – utanför städer och andra tätorter – till transport och telekommunikation.

I hela EU kommer ESF inom ramen för både Konvergensmålet och målet Regional konkurrenskraft och sysselsättning att ge stöd för att förebygga och styra ekonomisk och social förändring. Det fi nns fyra områden där det är mycket viktigt att sätta in åtgärder: förbättring av företagens och de anställdas anpassningsförmåga; ökning av tillgången till sysselsättning och delaktighet och inflytande på
arbetsmarknaden; förbättring av den sociala integrationen genom bekämpning av diskriminering
och underlättande av eftersatta gruppers tillgång till arbetsmarknaden; stöd för förbättringar inom sysselsättning och integrering. Inom ramen för Konvergensmålet kommer ESF även att stödja ansträngningarna att förbättra undervisning och utbildning och hjälpa till att utveckla institutionell kapacitet och effektivitet i de offentliga förvaltningarna.

De viktigaste investeringsområdena1 i sammanhållningspolitikens alla program samt
deras andelar av anslagen är:
- Kunskap och innovation: nästan 83 miljarder euro (24 %) kommer att spenderas på exempelvis forskningscentra och infrastruktur, tekniköverföring och innovation inom företag, och likaså på utveckling och spridning av informations- och kommunikationsteknik;

- Transport: cirka 76 miljarder euro (22 %) har avsatts för att förbättra regionernas tillgänglighet genom stöd till Trans-European Networks och investeringar i miljömässigt hållbara transportmöjligheter, särskilt i tätortsområden;

- Miljöskydd och riskförebyggande åtgärder: investeringar på cirka 51 miljarder euro (19 %) ska finansiera infrastrukturer för vatten- och avloppsrening, dekontamination av mark för att iordningställa
den för ny ekonomisk användning samt skydd mot miljöhot;

- Mänskliga resurser: 76 miljarder euro (22 %) kommer att spenderas på undervisning, utbildning, sysselsättning och åtgärder för social integration finansierade av ESF. Andra åtgärder handlar om främjande av entreprenörskap, energinätverk och energieffektivitet, urban och rural förnyelse, turism, kultur och förstärkning av de offentliga förvaltningarnas institutionella kapacitet.

De finansiella instrumenten har sin rättsliga grund i EU:s förordningar. Instrumenten medfinansierar nationella, regionala och gränsöverskridande program som administreras av nationella och regionala myndigheter.

Kommissionen svarar tillsammans med nationella och regionala myndigheter för kontroll, information om och utvärdering av programmen.

Korta beskrivningar av de 423 program som har erhållit finansiering för perioden mellan 2007 och 2013 finns på Europeiska kommissionens webbplats på http://ec.europa.eu/regional policy.