Vi måste glömma länstanken

Att en stark region bygger på och ger förutsättningar för infrastruktur- och utbildningssatsningar vilket i sin tur gynnar näringslivet, är nog de flesta överens om. Inte minst hänger det samman med hur de funktionella sambanden ser ut runt om i landet, liksom vilka verksamheter som så att säga är motorn i den ekonomiska utvecklingen. Både sett ur arbetsmarknadsperspektiv som ur företagarperspektiv mot bakgrund av initiativkraft, utvecklingsförutsättningar och att människor pendlar allt mer.

I ett debattinlägg i Barometern påpekar också Larsson och Wennesund det viktiga i att vara medveten om att våra län, efter regionreformen, inte kommer att finnas kvar längre. Också uttrycker de att om befintliga länsindelningar kvarstår, försämras bärkraft och infrastruktursatsningar.

De undersökningar som de sedan lyfter fram och som Företagarna genomfört i Kronobergs respektive Jönköpings län med ambitionen att få fram väl underbyggda beslut, gav ett lite spretigt resultat. Men samtidigt visar man på faran för att inte se de funktionella sambanden, för att motverka risken för utarmning genom perifera placeringar och därmed satsningar, då större regioner bildas.

Att bibehålla de gamla länsgränserna är inte i sig motiverat enligt min mening, regionbildningen måste bygga på de faktorer som gynnar styrkan i respektive region och dess olika delar.